Betyg: 2 av 6

Det jag har svårast för att acceptera på Helloweens tolfte fullängdare är de blipbloppiga syntflörtarna, samt schlagerglättigheten. Sådan där Cher-vocodereffekt på sången känns ganska malplacerad, för att uttrycka sig milt. Och när det blir Friskis och Svettis-hurtighet av det hela vill jag inte heller vara med. Någon borde till exempel ha dragit ur sladden på hemskt käcka Can do it. Annars låter Helloweens på Gambling with the devil ungefär som Helloween brukar låta. Det är tysk power metal som stundtals är både erfaren och träffsäker.

I.M.E är ett exempel på en harmlöst medryckande refräng, och jag finner mig själv nicka i takt med tämligen ostiga As long as I fall.