Betyg: 3 av 6

Att Hammerfall fått två nytillskott i form av basisten Fredrik Larsson och gitarristen Pontus Norgren har framförallt gjort ett sorts bestående intryck, vill jag tycka. No sacrifice, no victory har definitivt en bestående känsla av mer renodlad hårdrock än tidigare, vilket märks tydligast i gitarrliret och i en överhängande känsla av Accept. Men själva låtmaterialet svajar och får aldrig något riktigt grepp. En cover på My Sharona känns också onödigt.