Betyg: 5 av 6

Den sista blomningen i Elgars skapande ägde rum 1917-1919, då han lämnade London för en stuga i det lantligt rofyllda West Sussex. Där tillkom, förutom cellokonserten, en violinsonat, en stråkkvartett och en pianokvintett. De två senare framförs av Goldner String Quartet med pianisten Piers Lane, en australisk kombination som gjort utmärkta inspelningar av bland annat Blochs och Dvoráks pianokvintetter. Lysande resultat även här, den nerviga, inåtblickande stråkkvartetten utförs med ömhet och sympati, och den nobla, imposanta pianokvintetten med viril spets, tyngd och lyrisk finess. Om Brahms återklingar i kvintetten svävar Schumanns ande över det 27 sekunder korta Impromptu, som med tre andra pianostycken av Elgar utgör bonus.