Betyg: 4 av 6
Någonstans mellan Animal Collective, ljudet när Fantastic Mr Fox kastar i sig sin lunch och David Ogilvy har Manchesters Wu Lyf rest sin egensinniga kyrka. Deras namn är en förkortning av World Unite Lucifer Youth Foundation och vore det inte för att de faktiskt skapar fascinerande popmusik skulle det vara lätt att avfärda dem som ett skickligt reklambyråprojekt.
Wu Lyf vill helst inte spela live utanför sin hemstad, undviker att tala med medier och gav ändå långt före sitt debutalbum intrycket av att omges av fanatiska beundrare. Ellery Roberts gutturala röst är både en kvarnsten och ett signum när Wu Lyf obesvärat kastar sig från vampire weekendsk high life till en grandios arenarock där Edward Munch försöker tolka Born to run.
