Betyg: 5 av 6
Det är just så här tonsatt digital informationsstress låter. Rustie är en ung Glasgow-producent som älskar Roger Troutman och Zapp mer än livet självt och har deras keyboardfunk som fundament för sin egensinnigt kaotiska vidareutveckling av några av den moderna brittiska dansmusikens minsta mikrogenrer (purple, wonky). Vid sidan av detta när han en osläckbar passion för symfonisk rock, helst i dess mest komplicerade former. På Glass swords står han likt en skotsk dansmusiks Rick Wakeman uppe på en högländsk kulle och är så självupptaget hypnotiserad av sina egna intrikata keyboardsolon att man blir lika arg som smålycklig av att någon faktiskt vågar göra just så här.
