Betyg: 4 av 6
Nog visste XL Recordings-chefen Richard Russel vad han gjorde då han spårade Gil Scott-Heron till fängelset Rikers Island och reste dit för att övertala honom att välja skivbolaget för sin comeback. Strategin att kombinera rapgudfaderns ärrade röst med ett nytt sound av dubstep, electro och blues kunde nämligen inte bli briljantare. Praktexemplet är singeln Me and the devil som kan vara det bästa som Gil Scott-Heron gett ut sedan Home is where the hatred is. Att två tredjedelar av låtarna utgörs av korta mellanspel är dock för mycket när albumet klockar in under 28 minuter.
