Betyg: 5 av 6
Seun Kutis debut för två år sedan gav honom rollen som den skickligare men mindre fantasifulle av Fela Kutis två musikersöner. Den som stannade hemma och följde i faderns fotspår. Nu är rollerna inte längre så tydliga. Brodern Femis förra album var hans bästa på länge, men också det mest konservativa. Seun, som fortfarande reflekterar Fela i det mesta han gör, har helt stillsamt moderniserat musiken. Tillsammans med producenten Brian Eno har han rensat bort de genretypiska drag som känns mest daterade. Beatet är studsigt, de elektroniska inslagen subtila och tempot vansinnigt högt. Möjligen är afrobeat inte längre världens bästa dansmusik, men det här är åtminstone bästa tänkbara påminnelse om varför det en gång var det.
