Betyg: 4 av 6
Man kan inte säga annat än att den ärkebrittiska gruppen Yes är trogen den progressiva rockmusikens storslagna ideal när man inleder sitt första studioalbum på tio år med en drygt tjugo minuter lång musikalisk svit. Komplett med en ouvertyr blir det femdelade titelspåret precis så symfoniskt till sin karaktär som åtminstone något spår på ett äkta progrockalbum alltid ska vara.
Fly from here är inte bara en härligt otidsenligt komposition (påbörjad för tre decennier sedan) utan framförs också piggare och stringentare än vad man egentligen kan begära av grånade progrockfarbröder som hållit igång sedan slutet av 60-talet (och som i dag ser ut att tillhöra lärarkollegiet på Hogwarths school of witchcraft and wizardy).
En viss del av berömmet ska tillfalla producenten Trevor Horn som även varit med och skrivit en betydande del av musiken. Horn har samarbetat med Yes tidigare; han tog hand om såväl produktion som sång på albumet Drama, var medproducent till Big generator och producerade 90125, albumet som innehöll gruppens mest framgångsrika enskilda låt, den syntiga åttiotalsklassikern Owner of a lonely heart.
Med undantag av nytillskottet Benoit David på sång är det samma upplaga av Yes som gjorde Drama, alltså Chris Squire, Steve Howe, Alan White och Geoff Downes. Det är en bra konstellation som efter alla dessa år varken behöver hitta nya vägar, briljera med sin teknik eller gå till svulstiga överdrifter för att motivera sin existens.
Att två av gruppens mest profilerade medlemmar, Jon Anderson och Rick Wakeman, inte finns med i laguppställningen gör inget alls. Benoit David sjunger med samma ljusa stämma som Jon Anderson men har en mer angenäm klang i sin röst. Geoff Downes fyller ut ljudbilden med i sammanhanget rätt slags klaviaturer men låter Steve Howe stå för ornamenterandet med sitt karaktäristiskt flyhänta gitarrspel.
Även om det är titelspåret som är grejen här – med distinkta teman som elegant varieras och repriseras – kan man lyfta fram The man you always wanted me to be, som pryds av den där sortens ljusa och solvarma stämsång som också Crosby, Stills, Nash & Young är så bra på.
Progrocken har länge legat i medieskugga men är en fortfarande livskraftig genre med publik och utövare ur flera generationer, inte minst här i Sverige. Det är onekligen lite uppfriskande att ett av de ursprungliga banden efter alla dessa år ännu kan kännas relevanta.
I korthet
Bästa spår: Fly from here.
Övrigt: Yes (med samma sättning som på albumet) spelar i Solnahallen den 9 december.
