Betyg: 6 av 6

Vispoeten Nina Ramsby och jazzpianisten Ludvig Berghe är förnyare med sin mästerliga kombination av visa och jazz. Samtidigt knyter de an till en tradition. Jazzens förlovning med viskonsten har en tidig utövare i kultförfattaren och vispoeten Boris Vian (Le déserteur 1954) som också var jazztrumpetare; när musiker som Miles Davis och Charlie Parker kom med tåget från Le Havre till Paris mottogs de i stor stil av Boris Vians orkester på Gare Saint-Lazare.

Nina Ramsby är inte bara vispoet och sångerska, hon är också mångsidig instrumentalist. Här spelar hon kornett, klarinett och basklarinett (när jag hört henne som soloartist har hon spelat elgitarr). Hennes musikaliska framtoning är ömtåligt stillsam, fri från allt vad självhävdelse heter.

Som blåsare är hon avsevärt mer än ett komplement till Berghes klassiska jazztrio med Lars Ekman, bas, och Daniel Fredriksson, trummor. Ludvig Berghe Trio med Nina Ramsby har successivt vuxit samman till en kvartett som fått det homogena namnet Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio. På Skeppsholmens jazzfestival i somras drog den en stor, förväntansfull och överraskande blandad publik som helhjärtat tog till sig det ovanliga konceptet.

Nina Ramsby är stå-upp-poet-sångerska-musiker med en inneboende lågmäld styrka och magnetism som sprider sig till trion och ger den lyskraft. Och när triokvartetten nu har gått in i studion bär den scenkänslan med sig i en framställning som känns levande och tycks tala direkt till mig som lyssnare.

Texterna är existentiella, och det omedelbara intrycket är att de rör sig i en liten, privat sfär med de nära relationerna, men mikro växer till makro och perspektivet vidgas helt opretentiöst till allmängiltighet.

Lika opretentiös är Ludvig Berghe vid klaviaturet när han sammanfogar de pärlande arpeggio-tonerna till en dynamisk kraftmassa.

Den sublima triokvartetten är ett exempel på ett gränsöverskridande som upphäver genre­gränserna,ett annat är jazzbasisten Torbjörn Zetterberg som kom med en popskiva i våras – det kändes följdriktigt att han satte ord på frågeställningar som han tidigare gestaltat instrumentalt i sin oktett.