Det är svårt att hitta en svensk pianist som har en intressantare skivutgivning bakom sig än den Fredrik Ullén hunnit med – Sorabji, Ligeti, Kurtág. Sådant ger respekt bland en viss typ av kritiker (som denne recensent), men är kanske inte något som skapar internationella storsäljare. Men Ullén är också långt kommen på sin forskningsbana, där han bedriver musikinriktad hjärnforskning på Karolinska institutet. Det senare är knappast brödföda, det tidigare knappast fritidssysselsättning. Ullén är helt enkelt en dubbelbegåvning.

På den nya skivan låter han två av den katolska världens mest profilerade tonsättare sammanstråla, den religiösa känslans abbé Liszt och den rationella mystikens evangelist Olivier Messiaen. Redan detta pekar på en motsättning som inte låter sig försonas i katolicismen. Inte ens det faktum att båda tagit sig an den helige Franciskus gör det lättare.

Därför blir Ulléns skiva konceptuellt homogen men musikaliskt spänningsfylld. Å ena sidan gör Ullén en magnifik tolkning av Messiaens Cantéyodjayâ, ett 12 minuter långt verk som laborerar med intriktata indiska rytmer, förstadier till det som ska bli 1950-talets serialism och en rad citat ur den egna produktionen. Liksom Ligetiskivorna är detta en exceptionell tolkning av den nutida musikens mest komplexa notbilder för piano.

Å andra sidan finns en total motpol i Liszts Consolations, och då i synnerhet det ständiga extranumret Consolation nr 3. Här är Ullén pregnant, fast den där friheten mellan händerna – flexibiliteten som gör att vänstern inte alltid tycks notera vad högern gör, men där allting ändå hänger samman – finns inte på plats. Det är inte så enkelt som att Messiaen passar Ullén bättre än Liszt, för Den helige Franciskus fågelpredikan ges en briljant form och svarta Unstern! är kraftfull. Snarare är det ett ointresse för just Liszts religiösa känsla, där sentimentaliteten kan bli svårsmält – eller ytterst bevekande.

Det som gör denna skiva till något extra är Ulléns förmåga att låta komplexiteten bli genomskinlig, och då i synnerhet låta samtidiga ljudhändelser verkligen existera sida vid sida istället för smälta samman, förlora sina skilda gestalter. Så är det i Messiaens Petites esquisses d’oiseaux. Avståndet är långt till en annan av Sveriges Messiaen-interpreter, Carl-Axel Dominique. Men det hindrar inte att också Ullén gör något väsentligt för Messiaen, det är helt enkelt andra väsentligheter han sysslar med.