Betyg: 2 av 6
Magnus Lindberg har gjort musik sen början av 70-talet. Först med Landslaget, under 90-talet var han med i Grymlings, och någon gång var tredje år har han släppt visrock-skivor under eget namn. Ett eget liv, den tionde, liknar sina föregångare. Det är lite större arrangemang, men musiken är fortfarande standardvisor i radioskvalstappning. Magnus röst är ansträngd och texterna är hemmasnickrade, på gränsen till improviserade, med sentimentala referenser till tända ljus och änglar. Det är tafatt, alldaglig och omodern gubb-wannabe-rock, lite som om Bob Dylan från Blonde on blonde-tiden hade varit med i en 90-talsversion av Fame factory.
