Betyg: 5 av 6
Vuxet, vackert och ofta storslaget majestätiskt. Ja, det är sådana ord som måste till när Svart blogg ska ringas in. Plura Jonsson, Tony Thorén, Carla Jonsson, Claes von Heijne och Werner Modiggård spelar och sjunger med hungriga debutanters livslust men har ärrade mäns hantverksskickliga händer och insikter. Kombinationen är oslagbar.
Sedan i mitten av februari har Plura skrivit en blogg på nätet, där har han tagit upp dagsaktuella händelser och vandrat utmed minnenas aveny. Har man läst texterna där känner man igen en del teman på skivan. Speciellt de utlämnande sidorna. Plura har inga problem med att gräva fram smuts ur det förflutna. Det enda som stör mig lite är att han vid ett par tillfällen klämmer in riktigt yxiga nödrim.
Förra skivan, Atlantis, hade ett sparsmakat sound signerat Jari Haapalainen. Han producerar även denna gång men nu är det stråkar, saxofon och stor ljudbild som gäller. Öppningen, En ledig man, lever just på stråkarna. I Ett litet finger kommer en snygg saxofon smygande mitt i.
Skivans två centrala låtar är mästerverket Fulla för kärlekens skull och intensiva Blues för Bodil Malmsten. Den första är nu, den andra är då. Plura attackerar båda med strupen full av känslor. Det är episkt, och det är just vackert.
