Betyg: 4 av 6
Ibland framstår Nicolai Dunger som så anspråksfull att man tror att han medvetet försöker skrämma bort en del av sin potentiella publik. Men egentligen tror jag att det bara är ovanligt med artister som verkligen har så starka idéer och faktiskt vågar genomföra dem.
Få andra svenska artister – om ens någon – har modet och intelligensen att lyckas sträcka sig från Edith Södergran-tolkningar till de tre väldigt experimentella album han gav ut med sidoprojektet A Taste Of Ra, utan att det ens framstår som det minsta ansträngt.
The ballad of this land är inspirerad av en Irlandsvistelse långt ute på landsbygden och ett arkeologiskt intresse för irländarnas kärlek till zigenarmusik från förra sekelskiftet. Dessutom är albumet inspelat i Allhelgonakyrkan i Stockholm. Alla dessa komponenter flätas samman till en sakralt sentimental helhet med en melodiös folkton där Nicolais röst befinner sig långt, långt fram. Nästan i knäet på mig som lyssnar. Och över allt vilar en känsla av att det står 1904 i almanackan och det blåser ödslig tumbleweed längs stadens enda gata.
Vackrast av de tio sångerna är Lost in freedom, en duett med Sara Isaksson – som här förvandlas till en Crystal Gayle – med en alldeles strålande text av författaren Kristina Sigunsdotter.
