Betyg: 4 av 6

Det vore knepigt att tala om okända sidor hos Frederick Delius, för vilka är i sådana fall hans riktigt kända? Men ändå: hans sånger, ofta med anknytning till Norge, har börjat ges ut. Än intressantare är en skiva med hans konserter för solostråk och orkester. De betraktades länge som för lösa i köttet, ända tills en musikvetare avtäckte motivarbete och intrikat storform. Men är det inte intrycket av en fullkomligt frisläppt musikalisk fantasi som skivans tre konserter så egenartade? Violinisten Tasmin Little och cellisten Paul Watkins kanske påbörjar en Deliustradition som saknas, medan dirigenten Andrew Davis hittar det finaste i det Beecham en gång påbörjade. Ren, hög atmosfär.