Nej, det är inte pop. Inte heller jazz eller funk. Som vanligt är det istället en balanserad och specifikt New York-smart legering av det ovanstående. Steely Dan-mannen Donald Fagen är framme vid sitt fjärde soloalbum (efter den makalösa ”debuten” 1982 med ”The nightfly”) och alla bitar ligger på sina rätta platser. Möjligen kan man ha åsikter om att Fagen och medproducenten Michael Leonhart delvis jobbat med trumprogrammering istället för att, som brukligt, använda sig av världens bästa trummisar, men det är ändå en marginalanmärkning. Fagen är ju fortfarande en mästare på attityd, groove och slicka harmonier.
Donald Fagen
Twingly Blogsearch
Läsarnas snittbetyg
44 betyg med 5,3 i snitt
