Betyg: 5 av 6

Natalie Maines, Martie Maguire och Emily Robinson ser rätt farliga ut på omslaget till det fjärde Dixie Chicks-albumet. Allvarliga, hårt sminkade och ”mad as hell” låter de, i det centrala spåret Not ready to make nice, meddela att de inte är ”ready to back down”. Det handlar, förstås, om Natalie Maines uppmärksammade Bush-kritiska uttalanden, men man kan lika gärna se det som en programförklaring från en fenomenalt framgångsrik grupp som håller hårt på sin integritet och och går sin egen väg.
Taking the long way är kanske inte Dixie Chicks bästa album, men det är definitivt det första jag kunnat ta till mig utan några egentliga invändningar. Med Rick Rubins hjälp har man tagit ännu ett kliv bort från countryns klichéer och landat i ett mer allmängiltigt musikaliskt uttryck. Att ta med supertajta Red Hot Chili Peppers-trummisen Chad Smith är något av ett genidrag, då det gett gruppen en ryggrad närmare rocken än countryn.
Det bästa med Dixie Chicks är trots allt det vokala. Natalie är en själfull naturbegåvning, och Martie och Emily lägger ursnygga stämmor.