Betyg: 3 av 6
När Digitalism dök upp på den franska etiketten Kitsuné kring 00-talets zenit kändes det som en bra idé att mixa rockestetik med dansmusik och kalla det electro house. Sex år senare är det en genre som fortfarande existerar, men ljudbilderna och effekterna är så slitna att inget klubbkid kan ha tappat kepsen av förvåning sedan Mylo släppte Drop the pressure. Men ogenerad housemusik är som bekant inte en genre som finns där för att analyseras, det är bruksmusik för ett dansgolv. Och här har Digitalism sina poänger, främst på Miami showdown där de skruvar ned tempot tills det nästan låter som belgisk new beat, och så anländer de där förföriska acidknorrarna som somliga av oss aldrig tröttnar på.
