Svenska bandet Last Days Of April (ofta förkortat till LDOA) har existerat sedan 1996 men har trots framgångar både i USA och Europa inte lyckats göra något riktigt avtryck på den svenska popscenen. Stockholmsbandet, lett av Karl Larsson, har gått från hardcore över svensk indiepop till det senaste albumet Gooeys ganska biffiga amerikanska collegerock. Det är ingen häpnadsväckande förvandling, egentligen handlar det mer om nyansskillnader än regelrätta förändringar.
Lemonheads-mannen Evan Dando och Tegan Quin från Tegan & Sara medverkar på senaste albumet men när bandet inleder en turné (vars europeiska del blivit försenad med en månad) på Debaser Medis är det bara Karl Larsson och tre anonyma musiker på gitarr, bas och trummor som står på scenen. Karl Larsson, som i princip är synonym med LDOA, säger att han är glad att det kommit så många men sedan blir inte så mycket mer sagt.
Han ser förvånansvärt ung och oförstörd ut trots att han hållit igång bandet i femton år. Ibland ser han till att det långa håret döljer hela ansiktet. Både håret och hans gamla fina och slitna Fender-gura passar bra till den amerikanskt stadiga men ändå ganska drömskt melankoliska musiken.
Man kan inte påstå att det händer så mycket, men det är inte heller meningen. Musiken håller sig mellan rock och pop, mellan det ösiga och det mer finstämda. Det senare är att föredra, även om det då blir väldigt påtagligt att den fredagsglada publik som tagit sig till Debaser gjort det lika mycket för att umgås med varandra som för att lyssna på LDOA. Jag gillar när en pedal steel smyger sig in eller när gitarrerna väver snygga gitarrslingor i stämmor istället för att veva tjocka ackord. Allra bäst är det när en stark Neil Young-känsla tar plats på scen i form av den fina What is here for you is what you bring with you. If you är en annan låt som är värd att lyfta fram.
När Debaser-ridån går igen efter en knapp timme har man kanske inte fått någon omvälvande konsertupplevelse. Men det gör inget. Alla band behöver inte vara fantastiska och alla konserter kan inte vara livsavgörande.
