Betyg: 4 av 6
Super Furry Animals låter mer och mer som ett sammanslaget Dungen och The Ark, med den uppdaterade och lätt blästrade psykedelian – som vanligt visuellt gestaltad av japanen Keiichi Tanaami – krängande sig mellan svävande flum, krautrock och glitterboogie.
Effektiva riff snurras fantasifullt kring snyggt melankoliska melodier, men det hade inte skadat om någon hade gallrat lite i snårskogen. Bäst blir det när walesarna låtsas vara ett rockband från Grekland i The very best of Neil Diamond och när de släpper fram Brian Wilson-influenserna i Where do you wanna go? och Lliwiau llachar.
