Betyg: 3 av 6

Han var kompis med Schumann, Brahms, Dvořák och Liszt. De skrev för honom, och han fixade inte sällan till solostämmorna. Sådan var han, violinisten Joseph Joachim, så nog är det en god idé att som Daniel Hope göra en hyllningsskiva. Tyvärr har han valt Bruchs g-mollkonsert istället för Joachims egen i ungersk stil. Tyvärr växlar formaten så snabbt mellan solo med orkester (välspelande Stockholmsfilharmoniker) och duospel att det inte blir sammanhängande. Tyvärr behåller Hope sin vibratostinna ton istället för att väcka liv i Joachims ideal. Därför blir den goda idén ett hinder trots ett par fina Joachimstycken och en knippe skrivna för fiolmästaren. Hope spelar riktigt bra men kunde ha grävt djupare i nothögarna.