Betyg: 4 av 6
Till sin fars åttioårsdag ger sopranen Emma Tranströmer ut en skiva med tonsättningar av Tomas Tranströmers dikter. Musiken är central i hans lyrik, både tekniskt och tematiskt, och konstnärligt är skivan oklanderlig. Den romansartade musiken av bland andra Maurice Karkoff är lyhörd för diktens stämningar. Instrumentalisternas insatser håller högsta klass, och Emma Tranströmers tolkningar lyfter fram den tranströmerska diktens sköra nyanser.
Men Tranströmers utsökta bildskapande är rumsligt. Boksidan är inte bara dess forum, utan också dess medium. När lyriken får sin utsträckning i tiden, kan bilderna förlora något av den förtätade ögonblickseffekt de skapar i läsningen. Jag faller handlöst för genomförandet, men övertygas inte helt av idén.
