Betyg: 4 av 6
På omslaget till debutalbumet ”…Baby one more time” tittar Britney Spears lite gulligt med huvudet på sned mot fotografen och mot oss. Bakgrunden är flickrosa och Britneys namn är skrivet lite sådär som man på film kan se tjejer skriva sitt namn i dagboken.
Britney Spears produktutvecklar sig, men någon övertygande sexbomb blir hon aldrig enligt SvD:s recensent Stefan Malmqvist.
Den image Britney hade då känns nästan antik jämfört med hur hon presenterar sig nu. Britneys Spears ansikte pryder även omslaget till ”In the zone”, men inte finns det längre något gulligt i blicken. Bilderna i cd-häftet är så där lagom avklädda, lite ghetto-chica och utmanande.
Sådana saker är intressanta att notera, för när man recenserar en skiva med Britney Spears handlar det inte bara om musik. Man får liksom ett paket där alla delar noga balanserats mot varandra.
Musikaliskt är det lika stor skillnad mellan Britney 1999 och Britney 2003. På ”In the zone” finns inga käcka Max Martin-melodier. Britney själv står som medkompositör till sju av de tolv låtarna på plattan. Tittar man vilka andra som varit involverade i låtskrivande och produktion hittar man namn som Moby, Bloodshy & Avant, Guy Sigsworth och R Kelly.
Tanken är att det ska låta modernt. Många av spåren på ”In the zone” är tänkta för klubbarnas dansgolv. Man kan hitta Timbaland/Missy Elliot-liknande beats, man kan höra raggatendenser, det finns även spår av electro i någon låt. För att inte de gamla fansen ska känna sig helt alienerade har man även kastat in ett par traditionella tryckare/ballader.
”In the zone” är ingen skiva som utmanar eller bryter ny mark. Men det är inte meningen heller. Britney vill bara sjunga lite om sex till ett modernare beat, och det kan hon få göra.
Moby-spåret ”Early mornin‘” gungar på riktigt skönt, ”(I got that) boom boom” är också småkul. Över huvud taget känner jag mig rätt sympatiskt inställd till merparten av det som finns på ”In the zone”. Visst, singeln ”Me against the music” med inhopp av Madonna är rätt musik. ”Brave new girl” känns lite malplace. Och de där nödballaderna passar inte alls in i bilden.
I övrigt låter det hyfsat festligt om Britney. Att hon håller på och porrar sig lite här och där i texterna är väl en smula töntigt, hon är ju inte så övertygande som sexbomb, men det är inte värre än att man kan slå dövörat till och låta det passera.
Lyssna även på: Missy Elliot: Under construction.
Stefan Malmqvist
