Betyg: 4 av 6
Slagverkaren Bengt Berger har efter lång och trogen tjänst fått ihop ett band – ingen nämnd, ingen glömd – som låter honom exploatera alla möjliga musikaliska böjelser. Något som förenklat innebär att det mellan den afrofunkiga inledningen New gyil och den liveinspelade atmosfäriska Gurlai kora händer mer än det brukar göra på en svensk jazz-cd. Allt är inte bra, det finns en hel del teatralt tokroliga inslag, mest vokala, som är rätt jobbiga. Men här finns en attityd och en sensibilitet, som går att härleda till proggen och dess källor, som frambringat flera enastående musikaliska insatser från de inblandade. Inte minst Max Schultz.
