Betyg: 2 av 6
De här urvattnade, omoderna emo-schlagern, låtarna påminner faktiskt mest om halvdana kopior på Placebos största hit Nancy boy, fyller ingen annan musikalisk funktion än som underlag för nya t-shirt-tryck. Brian Molko, som en gång liknade sitt band vid heroin (farligt, mystiskt och fullkomligt beroendeframkallande) lyckas få nutida kloner som 120 Days och Dead By April att låta sprudlande kreativa i jämförelse.
Jag tror att det kanske börjar bli dags för engelsmännen att byta namn till Nocebo, och ta ansvar för alla de negativa bieffekter de lämnat på musikvärlden, i form av emovallningar och maligna pretentioner.
