Betyg: 4 av 6

I ungefär samma stund som soulman Kaah släppte sin Kaahlender hösten 1998 bänkade sig Albin Gromer för att börja årskurs två på ett lågstadium i Malmö.

Snart 14 år senare har den 60-talsinfluerade soulpopen firat stora triumfer i etern, men det känns ändå som om ett vakuum uppstod efter Kaahs sista fullängdare i eget namn år 2003.

Gromer för nu stafettpinnen vidare med ett helt eget hantverk som gör honom till något av en James Blake med skånsk accent, om än med större slagsida åt Prince-influerad soul än dubstep.

På det fina spåret Tillsammans, producerat av Salem Al-Fakir, återuppväcker han den pulserande soulmagi som gjorde Princes I would die 4 u till ett sådant laddat nummer. Gromers röst har definitivt sina begränsningar i ett soulsammanhang, men när han varvar med falsettpartier, som på exempelvis Här inne hos mig, lyfter det ändå.

Den elektroniska soulen är också till hans fördel, men tyvärr är den aningen tillbakahållen, möjligen av rent kommersiella skäl. En alltför avantgardistisk vinkel hade placerat honom i dansmusikperiferin, nu blir han i stället bärare av en svensk soultradition.

Ingen låt på debuten är dock tillräckligt stark för att han ska nå ut till den riktigt stora massan, men ambitionen är nog inte heller att bli en ny Veronica Maggio. Det finns ett gäng svenska soulmän som ständigt bubblar i bakgrunden, men som inte riktigt lyckas få till en fullträff. Albin Gromer kan med denna lovande debut komma att bryta den förbannelsen.