Man kan se det som slöseri eller överdåd. Jag trodde först att det var ett misstag, att det var samma album, eller en ny utgåva med ett annat konvolut. För bara ett par månader sedan släppte nämligen producenten, bandledaren och dj:n Quantic skivan Los Miticos Del Ritmo. Det var ett album med hopsamlade cumbiamusiker från Colombia och med det uttalade syftet att restaurera den colombianska cumbian. Med lustig effekt hade man också smugit in någon cover på en känd brittisk låt, fast i cumbiastil.

Det är också en exakt beskrivning av Ondatrópica.

Till att börja med verkar de skillnader som faktiskt finns mellan de två projekten vara av rent formell art, som att det här är en dubbelskiva och ett samarbete med Mario Galeani och hans band Frente Cumbiero. Men grundtanken är densamma, ett återupplivande av en musikstil med avstamp i dess guldålder, för att återföra den till samtiden.

Det är ett minst sagt vanskligt grepp. Men också paradoxalt, eftersom cumbia de senaste åren fått mer uppmärksamhet runt om i världen än kanske någonsin tidigare, i form av musikarkeologiska samlingsskivor och genom elektroniska hybridvarianter från runt om i Latinamerika. I Colombia var det däremot länge sedan den afroamerikanska dansmusiken med sin östeuropeiska twist och sina dragspel tappade sin dominerande ställning, trots att det var där den uppstod.

Ondatrópica är alltså en del av lanseringen av cumbia som det senaste gamla. Att det ändå är så väldigt lyckat beror inte på de museala aspekterna, och bara till en begränsad del på hur skivan passar in i trendcykeln (delvis gör den inte det). Det centrala, och det som skiljer Ondatrópica från Los Miticos Del Ritmo, är spännvidden. Här stannar man inte vid cumbia utan fyller på med ett stort antal latinamerikanska dansstilar, vilket gör Ondatrópica till mindre av ett retroprojekt och mer av en äkta musikalisk befruktning.

Och så en liten detalj som får stora konsekvenser. Beskrivningen av projektet som ett all stars-band är inte alldeles korrekt. Att döma av blåset på åtminstone cd ett består det snarare av både proffsmusiker och rena amatörer. Det ger en bullrig och dynamisk prägel till musiken och ger den kvaliteter som ren dansmusik inte så ofta har. På cd två, där stilblandningen väger tydligt över mot afrokubanskt, dominerar proffsen. Den är också mindre intressant.

Bandledaren Quantic, eller Will Holland, i mitten, omgiven av all stars-bandet Ondatrópica.