Betyg: 3 av 6
I tider där Judas Priest gör en överambitiös dubbelplatta om siaren Nostradamus och Mastodons kommande släpp ska handla om munken Rasputin får man ändå ge Alice Cooper en klapp på axeln för att han gör en skiva om något så simpelt som en fiktiv seriemördare. Trots det känns både musiken och temat spretigt. Gästartister som Slash och Ozzy Osbourne räddar inte en ful produktion som inte vet vad den vill. Här finns refränger som fastnar, men överlag slår den sköna glimten i ögat över till att bli tramsig.
