Under några sommardagar 1995 i Tuzla i Bosnien-Hercegovina spelade svenska FN-soldater fotboll. Medspelarna var barn som kommit med sina mammor genom skogen från det stängda Srebrenica.

Där, bara sex mil bort, pågick den blodiga massakern på deras fäder och bröder. Även om svenskarna då inte kunde ana att den officiella siffran mördade muslimska män skulle stiga till 8000, så förstod de vad som pågick utan att kunna göra något. Mer än att försöka lugna barnen.

När Thomas Jennefelt blev ombedd att tonsätta den 110:e psaltarpsalmen Dixit Dominus, som en pendang till Händels stora verk Dixit Dominus, hamnade han i beråd.

Ofta passerar de gamla bibeltexterna i musiken utan att vi egentligen förhåller oss till budskapet. Men när Thomas Jennefelt närläste texten framträdde hat och våld: ”Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall ... överallt skola döda ligga; han skall sönderkrossa huvuden vida omkring på jorden.”

Tankarna kring kristenhetens våld, då och nu, förde honom till påven Urban II:s tal i Clermont i Frankrike år 1095, startskottet för de kristna korstågen.

–Det är en fasansfull text. För mig kom den att handla om våld och terror som religiös fundamentalism leder till.

Basen sjunger Urbans rasistiska agitation ålderdomligt på latin, medan tenoren tolkar till engelska och skruvar budskapet likt en propagandaminister: ”muslimerna mördar och våldtar”.

Parallellerna till i dag är uppenbara. Och bara för 14 år sedan, exakt 900 år efter Urban den II:s tal, mördades 8000 muslimer av kristna. I Europa.

–Jag vill avskräcka genom att visa hur retoriken i agitationen påverkar oss.

In the name of God slutar med en bön om förbarmande. Brytpunkten kommer med en sopran i svart, en klagosång av en ensam kvinna som rensar tistlar från sin döde sons grav. Förutom till offren i Srebrenica är stycket också tillägnat Women in black, de mödrar i världen som tyst demonstrerar mot dödandet av deras söner och män.

Trots hans tydliga budskap så tänker Thomas Jennefelt sig inte att någon blir upprörd över hans oortodoxa läsning av Dixit Dominus.

–Men man vet inte, det är alltid svårt med så stora ämnen. Jag kunde i alla fall inte göra på något annat sätt.

Oavsett om Thomas Jennefelt arbetar med röster eller instrument är det alltid en berättelse som triggar igång, ibland självklart, ibland att brottas med. Redan 1977, som 22-åring, gick han i närkamp med bibliska texter som Warning to the rich (ur Jakobsbrevet); en glödande text om människor som står inför sina förtryckare, men ändå inte är rädda.

–Jag vill visa dem som går i kyrkan att allt står i den där boken och kan plötsligt användas i olika syften.

Thomas Jennefelt är en ofta framförd tonsättare, hemma och utomlands. Om än intellektuell, så är han oförtrutet musicerande och hans musik alltid ligger inom det möjligas gräns. Han väjer inte för det som är svårt, men vill att ansträngningar ska vara befogade. Såväl för musiker som lyssnare.