Om Östasiatiska museet hade betalat en marknadsmässig hyra 2006 hade den legat på drygt elva miljoner kronor per år.
Den akuta krisen på Statens museer för världskultur har sin grund i hyressystemet och i de omräkningsprinciper som tillämpas när hyresgästerna får sina anslag.
Hyresvärd för de statliga museifastigheterna är Statens Fastighetsverk, och grundprincipen för hyressättningen är, med några undantag, att hyran ska vara marknadsanpassad. Den ska med andra ord ligga i nivå med övriga hyror i de områden där museerna ligger.
I praktiken finns det emellertid sällan någon reell marknad för kulturinstitutionerna. Om en affärskedja tycker att lokalerna i Stockholms city är för dyra kan de flytta till billigare lokaler. Men vart ska Livrustkammaren eller Etnografiska museet flytta om hyran blir för hög?
Marknadshyressystemet infördes i början av 1990-talet, men det infördes inte i ett slag, och inte fullt ut. Hyran för exempelvis Östasiatiska museet ligger i verkligheten fortfarande långt under marknadsnivån på Skeppsholmen. Fastighetsverket försöker därför pressa upp hyrorna så att de så småningom ska nå marknadsnivå. Men det tar tid – det är, trots allt, inte bara att kasta ut ett statligt museum på gatan.
Meningen är att kulturinstitutionerna ska få kompensation för hyreskostnaderna i anslagen. Till grund för anslagsberäkningen använder regeringen dock inte de faktiska hyresbeloppen, utan ett underlag som utarbetas av Ekonomistyrningsverket, och som baseras på den generella hyresutvecklingen: om den allmänna hyresnivån stiger höjs anslaget, sjunker den så sänks anslaget.
I Stockholms innerstad har hyrorna, och därmed anslagen, sjunkit under de senaste åren, vilket slår hårt mot de museer som betalar en hyra under marknadsnivå, som Östasiatiska museet.
Så här fungerar det, enligt en sammanställning som gjorts av Statens museer för världskultur: om Östasiatiska museet hade betalat en marknadsmässig hyra 2006 hade den legat på drygt elva miljoner kronor per år, men med tanke på att hyrorna i Stockholm har gått ner borde årshyran kunna sänkas med närmare 600 000 kronor, enligt Ekonomistyrningsverkets beräkningar. Alltså har anslaget sänkts med motsvarande summa.
Men eftersom Östasiatiska museet inte har betalat några elva miljoner, utan knappt sex, skulle museet tvingas försöka förhandla ner denna redan låga hyra med ytterligare 600 000 kronor.
Därtill kommer att Statens museer för världskultur sedan flera år dras med eftersläpningseffekter av liknande problem med de andra museifastigheterna i Stockholm, Etnografiska och Medelhavsmuseet. Totalt är underskottet i dag uppe i drygt sex miljoner kronor, vilket alltså är orsaken till att Statens museer för världskultur nu har bestämt sig för att säga upp personal.
Problemet med hyrorna påtalades för den tidigare regeringen vid flera tillfällen, och har också varit föremål för en statlig utredning. Dessutom har riksdagens kulturutskott uppvaktats, vilket har lett till att riksdagen två år i rad krävt en översyn i första hand av den omräkningsmetod som används när anslagen bestäms. Hittills har emellertid ingenting hänt, vilket så sent som i maj resulterade i kritik också från konstitutionsutskottet.
Några mera precisa besked om hur hyresfrågan ska hanteras långsiktigt kan kulturdepartementet inte lämna för tillfället.
– Problemet är ju inte nytt, den föregående regeringen brottades länge med det. Men självklart pågår det ett arbete inom regeringskansliet, och vi hoppas så småningom hitta en bra lösning, säger Maria Dupont, pressekreterare hos kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
