Allt detta i ett skede när Vladimir Putin dundrar mer än vanligt på den nationalistiska trumman. Men över den store musikern har han öst många hedersbetygelser, sista gången strax före Rostropovitjs 80-årsdag då Putin besökte honom på en cancerklinik i Moskva.

Då kunde han se tillbaka på åtta händelserika decennier. Rostropovitjs liv innefattar en stor del av det senaste seklets ryska historia. Han föddes 1927 i Baku i nuvarande Azerbajdzjan, då en del av det ganska nybildade Sovjetunionen. Fadern var cellist och modern pianist, och Mstislav började sin utbildning mycket tidigt. När han som 16-åring kom till konservatoriet i Moskva pågick andra världskriget som värst, och medan det mullrade vid horisonten fick han sin skolning av den tidens två största ryska tonsättarnamn, Dmitrij Sjostakovitj och Sergej Prokojev. De hamnade sinsemellan i konflikt men var bägge viktiga för den unge cellisten, och bägge skrev verk tillägnade honom.

Det gjorde även andra kompositörer, och Rostropovitj gjorde en snabb karriär; när han 1951 var på sitt första besök i Sverige hade han just fått Stalinmedaljen. Några år senare gifte han sig med Galina Visjnevskaja, uppburen sopran på Bolsjojteatern.

De utgjorde ett internationellt känt par med stark position i ryskt musikliv, men när de tog alltför tydligt parti för dissidenten Aleksandr Solzjenitsyn blev deras ställning ohållbar, och 1974 lämnade de Sovjetunionen.

Då flyttade de till USA, där Rostropovitj blev chefsdirigent för National symphonic orchestra i Washington, samtidigt som han ägnade sig åt en omfattande internationell karriär. Han blev sinnebilden för en virtuos, känslig cellist och tog sin Stradivarius med sig på världsomspännande turnéer. 1995 fick han ett av de första Polarprisen.

Efter Sovjetunionens fall besökte Rostropovitj ofta sitt hemland, där han tillsammans med hustrun startade flera välgörenhetsprojekt. I hans barndomsstad Baku finns nu ett Rostropovitjmuseum.