Varulvstrenden är åter ett faktum och efter New Moons barbröstade varghunkar kommer nu den betydligt mörkare The Wolfman, en nyversion av klassikern med samma namn från 1941. Filmen är ett hjärteprojekt för huvudrollsinnehavaren Benicio del Toro, som länge varit beundrare av originalet och många av de andra monsterfilmer som släpptes under 30- och 40-talet. Ihop med regissören Joe Johnston och medskådespelarna Anthony Hopkins, Emily Blunt och Hugo Weaving, mötte han i söndags SvD och övrig internationell press i Beverly Hills:

–Det var den första typ av film där jag kunde titlarna och skådespelarnas namn. Ett starkt skäl till min fascination var att dessa monster ofta var missförstådda.

Benicio del Toro är medproducent och den som föreslog projektet från början:

–Tanken har varit att hylla originalet, inte återskapa det. Ambitionen var verkligen att göra den i klassisk stil, men vi har gjort en hel del förändringar.

The Wolfman berättar i en gotiskt stiliserad och grafiskt våldsam inramning om skådespelaren Lawrence Talbot (del Toro), som återvänder från USA till sin hemby Blackmoor i England där hans far (Hopkins) väntar med besked om broderns död. På plats i den förfallna herrgården finns även broderns fästmö (Blunt). Snart visar det sig att flera brutala dödsfall har inträffat i byn under mystiska omständigheter, varför en kommissarie från Scotland Yard (Weaving) dyker upp. Handlingen är flyttad från 1941 till 1880-talets viktorianska England. Regissören Joe Johnston förklarar varför:

–Det är en väldigt passande miljö för historien, som är mörk, skuggrik och blodig.

Han tror att intresset för varulvar såväl som för andra filmiska monster beror på att publiken kan relatera till dem:

–Vi har alla en mörk sida och många av oss har fantiserat kring hur det skulle vara att förvandlas och sedan söka hämnd. Det handlar om monstret inom oss.

Anthony Hopkins är för tillfället lika skäggig som sin Wolfman-karaktär inför rollen som asaguden Oden i Marvelfilmen Thor. Den legendariske skådespelaren har tagit sig an den kyligt beräknande fadern Sir John Talbot med stor entusiasm. Han har förvånande nog inte sett originalet, utan istället hämtat inspiration bland annat från författaren Samuel Becketts utseende:

–Jag hittade en bild som tydligt visade upp Becketts kalla, hårda framtoning, som jag sedan använde mig av när jag lade grunden för karaktären. Tanken var ursprungligen att Sir John Talbot skulle vara bombastisk, men jag valde att vinkla honom åt andra hållet.

Tveksamhet har uttryckts i filmbloggosfären inför att The Wolfman bytte regissör långt in i produktionen, men Joe Johnston hävdar själv att det var kreativt frigörande:

–Jag hade inte tid att överanalysera manuset utan fick förlita mig på instinkt.