”Jag är inte intresserad av funktion och logik. Jag vill nå transcendens”, formulerar konstnären själv sitt motto för utställningen på Magasin 3 i Stockholms frihamn.

Det är en romantisk tanke han åter gör aktuell, även motiven kommer delvis från ett annat sekel.

Ett fabelväsen, en faun – hälften man, hälften getabock – står vid bildranden inslingrad i dekorativa ornament. Han är målad i art nouveau, jugendstil, från slutet av 1800-talet, men blickar in mot tavlans mitt där den hårdrockskolade omedelbart känner igen motivet. Det gråvita huset och den spöklika mörka gestalten framför det är ett bildcitat ur omslaget till Black Sabbaths debutalbum från 1970. Målningen finns att se på den utställning som precis öppnat på Magasin3 och är typisk för hur Södergren kan sampla ur olika epoker, gärna sådana som är belastade, kanske närmast tabu. Som nationalromantikens symboltunga ikonografi komplett med vikingamönster, eklöv och riddare.

– Många av mina bilder fungerar som collage. De innehåller lager av information som ligger ovanpå varandra och bildar nya meningsbyggnader, säger Fredrik Söderberg vältaligt.

Han är mycket påläst om alla sina referenser, från Tintin-tecknaren Hergé via ockulta mästare som Aleister Crowley till just Carl Larsson.

– Man har valt att se Carl Larsson från en enda sida. Man känner honom från servetter, kakburkar, brickor och sådant.

Men den Carl Larsson man möter på Magasin3 är inte idyllikern med de ljusa familjebilderna och inredningarna från hemmet i Sundborn. Carl Larssons mörka, lite skräckromantiska sida visas upp med hans illustrationer till Viktor Rydbergs Singo­alla, inlånade från Göteborgs konstmuseum.

– Jag intresserar mig för Carl Larsson inte minst för att jag vill se hur han faktiskt målar, förklarar Fredrik Söderberg.

En granskning som resulterat i att Söderberg själv har blivit en mycket driven akvarellist. Som i Green Ghost, där en blekt ljusgrön fantasyriddare omfamnar en druidgestalt, en keltisk schaman. Båda är åter igen inramade av fauner, eklöv och blomornamentik från sent 1800-tal.

Fredrik Söderberg delar arbetsutrymme med en handfull kollegor, en ateljéförening i en före detta frikyrkolokal i Vasa­stan. Vid ett tillfälle när jag besökte konstnären Anna Camner, själv inspirerad av bland annat John Anster Fitzgerald, viktoriansk målare av älvor, spionerade jag runt i Fredrik Söderbergs för tillfället obemannade hörn. Det var drakar och demoner för hela slanten. Något som också Elisabeth Millqvist, kurator på Magasin3 fastnade för.

– Jag tyckte att det plötsligt dök upp häxor, riddare och schamaner överallt. Gå en gallerirunda så får du se bilder som behandlar det fantastiska och magiska, säger hon om de sagovärldar hon hittar i samtidskonsten.

– Jag blev så oerhört nyfiken. Varför ser det ut så här år 2008?

Samarbetet mellan kurator och konstnär föddes när Elisabeth Millqvist såg utställningen med den Fredrik Söderberg-typiska titeln Ragnarök på galleri Milliken år 2005, fylld till bredden av nordisk mytologi, smurfar och parafraser på, just det, Carl Larsson.

De båda gick igenom hundratals av den store svenske mästarens teckningar med fantasikompositioner, bland annat skisser över Gustav Vasas intåg och den märkliga monumentalmålningen Midvinterblot.

– Båda konstnärer använder likartade symboler. Båda har liknande laddning, säger Elisabeth Millqvist som kopplat dem samman även i sinnevärlden.

Fredrik Söderbergs symboler är laddade även på den stora utställning med helt nya verk som samtidigt visas hos hans gallerist, Milliken. Det flödar över av pentagram, hinduiska gudomar, kroppar i 1800-talsextas, en nyhedendomens bildorgie.

Elisabeth Millqvist ser dagens fascination inför vad som är bortom det logiska och rationella som uttryck för ett andligt sökande:

– Idag är det ju inte självklart att man går tillbaka till kristendomen. Kanske kan man förstå det som att man idag skapar sin egen andlighet.

Vi vet att vi lever, vi vet att vi kommer att dö. Det är något som konstnärer alltid arbetat med. Fredrik Söderberg ställer de stora frågorna filtrerade genom en stor portion populärkultur.