Leksand bjöd på årets hittills svagaste startfält. Göteborg och Skellefteå har inte direkt dignat under bördan av stjärnor men i Ejedals arena fanns inte en enda artist med riktig stjärnstatus att finna. Bokstavskombinationerna BWO och E.M.D. är förvisso kända så det räcker. Men Bard-gänget är för mycket av kalkylerad projektgrupp för att vara riktigt folkkär. Och E.M.D.-pojkarna har nischat sig hårt mot tonårstjejer.
Molly Sandén är på god väg att nå stjärnorna, men är inte riktigt där ännu. Velvet, Maja Gullstrand och Sofia har ännu längre väg att vandra. Och många hinder att övervinna.
Återstår en gubbrockare och ett gäng som ingen orkat lära sig namnet på. Inte mycket att hänga i den snötyngda Leksandsgranen.
Molly Sandén alltså. Även om 16-åringen inte gjorde någon riktig Carola-skräll ställer jag mig helt bakom hennes biljett till finalen. Ljunggren och Plings ballad Så vill stjärnorna är dramatisk och tjusig, och Molly sjunger den mycket bra, men melodin saknar ett sista litet lyft som skulle kunna göra den jämbördig klassiska ESC-ballader som Johnny Logans Hold me now och Niamh Kavanaghs In your eyes. Eller, för att ta ett exempel från Melodifestivalen, Sanna Nielsens fantastiska ballad Igår, idag.
Att även E.M.D. gick vidare till final är bara att beklaga. Ett fjantigt musikalnummer är inte mycket att skicka till Moskva. Inte heller BWO:s pösiga syntballad, som gick till Andra chansen. Men de var båda tippade att gå vidare så ingen är överraskad. Rigo & Red Fox-skrällen överraskade desto mer, låt oss kalla den för kvällens röstningschock.
Den internationella juryns val av Sofias bidrag på grekiska var lite lustigt, men rättvist. Sofia är ingen Elena Paparizou men hennes pumpande etnopop var tillsammans med Molly-balladen och drottning Velvet kvällens bästa.
Delfinalens pris för bästa outfit måste gå till nyss nämnda Velvet, vars puffblus och gigantiska rosa krinolin var sagolikt snygg. Med sin effektiva refräng borde hon fått gå vidare.
BWO var inte i närheten med sina glammiga kosmonautdräkter (som skulle passat bättre på Larz Kristerz). Och nej, det hjälpte inte att Alexander Bard toppade kreationen med ridmössa och dekadenta ridstövlar.
Halvvägs in i säsongen har man tröttnat totalt på det bedrövliga paret Pål och Pihlman. Petra Mede däremot bli säkrare för varje gång, även om hennes elakheter och ironier är oroväckande trötta.
Till nästa år borde SVT köpa tillbaka Ernst från TV4. Tänk vad mycket fiffiga scenlösningar vi skulle få. Man skulle kunna bygga scenen under tävlingstidens gång och låta den fullbordas vid finalen i Globen. Bara ett förslag.
Till sist några ord om folkdräkter. Jo, det fanns med folkdräktsklädda kvinnor i det hysteriska öppningsnumret. Men när vi är i Leksand, in the heart of Dalarna, kunde man väl fått se lite fler fina folkdräkter. Det fanns visserligen varken kullor eller masar i startfältet, men åtminstone Petra Mede borde haft Leksandsdräkten på sig.
Tänk vad coolt det vore om hon hade haft de olika orternas landskapsdräkt på sig under hela tävlingen. Kanske kan man applicera denna idé på hela Eurovisionsschlagern och låta samtliga artister representera sina respektiva nationer i folkdräkter. Jag är naturligtvis helt allvarlig här; folkdräkter är himla snyggt och, inte att förglömma, alltid rätt.
