Introduktören och översättaren Arthur Isfelt och förlaget Alastor Press fortsätter att för den svenska läsekretsen presentera tillfälligt uppflammande himlakroppar på den förmodernistiska tyska författarhimlen. Efter utgivningen av Georg Heyms novellbok ”Tjuven” (recenserad i SvD 3/7 2007) kommer nu generationskamraten och den likaså unge döde Hermann Ungars (1893–1929) gruvliga roman De lemlästade från 1922.
Heym och Ungar är alltså barn av samma tid och inslagen av alienation och den tidiga mellankrigstidens expressionistiska stilideal är hos båda lika framträdande som deras drastiskt och naivistiskt gestaltade äckelkänslor inför människans själva konstitution. ”De lemlästade” är precis så morbid och mardrömsaktig som titeln skvallrar om, men i berättartekniskt hänseende också ett intressant verk. Genom romanens huvudfigur, den pedantiske och rigide tjänstemannen Franz Polzer, blir vi här vittne till nedstigningen i ett helvete späckat med freudiansk symbolik och Kafkalik klaustrofobi, och där den burleska händelseutvecklingen framkallar såväl kallsvett som gapskratt.
Romanens mer eller mindre monstruösa persongalleri – en fysiskt bortruttnande vän, en pervers och våldsbenägen hyresvärdinna, en kärvt religiös slaktare – kringskär successivt Polzers liv och mutar in honom i en alltmer konspiratorisk och panikartad värld uppförstorad in absurdum.
Om det inte vore för Ungars konsekventa driv i berättandet och skärpta och registrerande språkstil hade man kunnat avfärda den här berättelsen som en effektsökande och godtycklig skräckelroman med det ena fasaväckande och makabra inslaget efter det andra.
Men själva anslaget i framställningen, den liksom ömtåliga tonen i Ungars berättarröst, ser till att höja romanen långt över den pretentiösa kioskrysaren, och leder på sina håll rentav tankarna till Dostojevskijs tidiga psykologiska skräckroman ”Dubbelgångaren”. Och liksom i fallet med dennes olycklige centralgestalt Goljadkin, ger den minst lika beklagansvärde Franz Polzer oss en bild av den gryende modernitetens och det byråkratiska samhällets inverkan på vårt undermedvetna och på våra skräckfyllda visioner av den obarmhärtiga kampen mellan driften och överjaget.
