Nej, premiärbiografen Rigoletto på Kungsgatan har inte lagts ner. Men av originalinredningen från 1939 återstår nu bara spridda spår efter den totala makeover som lokalerna genomgått det senaste året.

Rigoletto var före helgens nyinvigning en av få bevarade byggnader i Sverige av arkitekten Rolf Engströmer. Riggan, som hon kärleksfullt kallas av branschfolk, har förvanskats förr genom åren. En del av det har nu återställts – samtidigt som nya ingrepp har gjorts.

Arkitektbyrån Stylt Trampoli som anlitats för jobbet är inte direkt känd för subtila gester. Senast byrån släpptes lös i en biograf på Kungsgatan, nedlagda Royal några hundra meter bort, blev det bowlingbanor i salongen och namnbyte till Marion’s Gastro Diner.

På Stylt Trampolis meritlista i Stockholm finns Lydmar Hotel och restaurangerna Le Rouge och Villa Godthem. Miljöer som absolut kan upplevas som spektakulära och läckra. Och gillar man dunkla rum upplysta med röda led-slangar är nya Rigoletto rätt plats.

Både Stadsmuseet och Skönhetsrådet har varit kritiska till ombyggnadsplanerna, och deras farhågor har besannats. Baldakinen på fasaden och dörrarna är återställda till ursprungligt skick, men i foajén finns bara trappan, orkesterbalkongen, den öppna spisen och golvets kolmårdsmarmor kvar.

Hela foajéväggen har lusats ned med tv-monitorer samt en gnistrande led-skärm. Den vackert buktande valnötsväggen mot salongen har helt försvunnit bakom en armada av läsk- och snacksskåp. Godishyllor och enorma papperskorgar skär rakt ut i rummet

Salongen är den del som lämnats mest i fred, men logerna längst bak har blivit förråd. De nya fåtöljerna på balkongen som förvandlats till vip-hylla är produktutvecklade med snackshållare bredvid läskhållarna. Här kostar det 100 kronor mer att sitta, men då ingår läsk och popcorn att sprätta på pöbeln på parketten under.

Med komforten och den senaste bild- och ljudtekniken är det inget snack om att SF Bio har lyckats skapa en bekväm och mäktig biografupplevelse. Frågan är bara varför de var tvungna att samtidigt stöpa om en kulturhistoriskt värdefull miljö till något som ser ut som en restaurang i F12-gruppen.

Ironiskt nog är det Rigolettos helt nybyggda restaurangdel i en affärslokal mot gatan i fransk bistrostil som andas mest av det 30-tal biografen byggdes under.

Samtidigt som Rigoletto gjorts om så slås nu också sista spiken i kistan för två andra av Stockholms mest klassiska biografer.

Konsertlokal, ungdomsgård, gym och shoppinggalleria är några av de alternativ som varit på tapeten för Draken sedan den sista filmen visades i mitten av 1990-talet. Om en månad återöppnar lokalen slutligen som förvaringsförråd. De ursprungliga 1125 sittplatserna har bytts ut mot närmare 700 förråd inhysta i tre nybyggda våningsplan inne i Ernst Grönwalls biosalong. Här ska trångbodda Kungsholmsbor kunna hyra förvaringsutrymme samt vinförråd.

Förändringen är, som det heter, reversibel och salongens spektakulära träpanel bevaras nedmonterad i lokalen. Men ingen tror förstås på allvar att det någonsin kommer att visas film här igen. Den berömda neondraken på fasaden blir dock kvar och renoveras.

I vår har det också getts besked om Astorias framtid. Biografen på Nybrogatan har sedan den stängde för fem år sedan använts till företagsevents. Nu kommer hela huset att jämnas med marken (så när som på fasaden som bevaras) och ett nytt kontorshus byggas.

Biobesöken i Sverige har legat på ungefär samma nivå de senaste 30 åren. Orsaken till biografdöden är de multiplexbiografer som började byggas på 80-talet och som blivit allt fler och större under 90- och 00-talen (ännu en öppnar i Täby nästa år). Det är inte mycket att orda om att kommersiella företag vill effektivi- sera sin verksamhet. Stordriftsfördelarna med multiplexbiograferna är uppenbara.

Men även om det är oundvikligt att gamla singelbiografer läggs ner så måste de arkitektoniska värdena inte förstöras när projektorerna plockas ut. Flera Stockholmsbiografer har bevarats väl som teatrar, som China och Ricardo (Folkoperan). Något av bioatmosfären går också fortfarande att ana på Röda Kvarn och Palladium trots att de omvandlats till Urban outfitters-butik respektive Casino Cosmopol.

Svenska biografer är en unik provkarta över 1900-talets arkitektur. Biografen är en plats för drömmar, och i få andra byggnadsverk har arkitekterna varit lika djärva.

Därför är Drakens och Astorias öden extra tragiska. Och därför är det obegripligt att SF Bio inte bättre tar hand om de få kulturhistoriskt värdefulla biografer som företaget fortfarande har kvar. Varför tror företagsledningen att det måste kännas som att gå in i innanmätet på en strandad val som förätit sig på julgransslingor för att folk ska komma hit?

Tänk om SF Bio istället återskapat Rolf Engströmers originalinredning från 1939, uppdaterad med den senaste biotekniken. Foajéväggen av afrikansk valnöt, orientaliska mattor, röda skinnfåtöljer, guldtygssoffor, rosafärgade speglar med blomsterlådor, snäckformade lampor som belyste filmstjärneporträtt på väggarna…

Det hade verkligen varit spektakulärt. Blinkande videoväggar finns på varenda HM-butik nuförtiden.