Fokus, tålamod och koncentration har gjort Lars Nord till succéskräddare. Som nyinflyttad i New York var mottot att säga ja till allting som kom i hans väg. Det var för 30 år sedan. Första kunden var den amerikanska underklädesjätten Victoria’s Secret och snart reste Lars Nord 200 dagar om året. I dag har han en skräddaragentur med ett 60-tal skräddare.

Lars Nord är ingen vanlig skräddare. Han jobbar med att anpassa befintliga plagg under reklam- och modefotograferingar. Kunderna är några av världens största modehus och modemärken, som Dior, Gucci, J. Crew och Polo Ralph Lauren, men även privatpersoner.

– Jag tror att kunder förstår att om de anställer oss så får de någon som inte bara kan göra den där sömmen utan har tänkt på att byxan borde vara lite smalare nertill så som byxorna ser ut nu. Det är många som tror att så fort man är modell eller kändis så passar allting perfekt, men det gör det faktiskt inte. Man måste alltid ändra någonting.

På söndagar försöker han vara ledig men ofta går jobb före privatlivet. På 45-årsdagen, som sammanföll med Gianni Versaces minnesstund, satt han klistrad vid symaskinen för att fixa gästernas kläder. Familjen på besök från Sverige fick vänta i studion. Och beslutet att lämna Sverige var enkelt.

– Jag tror att det finns människor som måste ut. Jag behövde en annan typ av utmaning.

Han tror att han alltid varit något av en problemlösare som trivts med att jobba praktiskt. Kanske härstammar det från de många ingenjörerna i släkten.

– Jag uttryckte mig inte i järn som min pappa, utan i tyger.

Teamet har nyligen sytt en brudklänning till en privat kund tillsammans med Michael Kors. Designern har kommit med idéer och Lars Nords studio har stått för det tekniska i designprocessen. Klänningens utsida är i genombruten fransk spets och alla sömmar måste sys för hand för att hållas dolda i det skira tyget. Lars Nord undervisar även i handsömnad på Fashion institute of technology i New York tio gånger per år.

Att vara en del av tempot i modevärlden liknar han vid ett skådespel.

– I Sverige är vi så vana vid att saker och ting ska vara funktionella. Men allting behöver inte alltid förklaras, eller förstås – det kan ha ett värde ändå.

Att jobba med – inte mot – tiden och materialen, det är framgångsformeln bakom klocksuccén Void som drivs av grundaren och produktdesignern David Ericsson i Hongkong. Sedan starten 2008 har de stilrena klockorna i enkel design och avancerad teknik blivit synonyma med en framåtblickande, personlig stil. I dag säljs hans klockor och accessoarer i åttio butiker runtom i Europa och Asien.

– Det hade varit trevligt att kunna säga att det fanns en stor plan som jag i hemlighet jobbat på sedan tolv års ålder, men ärligt talat var Void ganska slumpartat, säger David Ericsson.

Fördelarna med att vara baserad i Hongkong är främst den tillgängliga tekniken och tillverkningen.

– Som produktdesigner är det ett fantastiskt ställe att vara på. Vi kan komma på en idé ena dagen och besöka en fabrik som kan tillverka den nästa, säger han.

Favoritmaterialen är koppar, mässing och naturfärgat läder. Utöver klockor tillverkar han manschettknappar och dessutom driver han sedan i fjol en butik, Squarestreet, tillsammans med svensken Alexis Holm som grundat skomärket Gram. Där säljer de egna accessoarer och prylar, exempelvis läderprodukter som viks istället för att sys.

– Från början berodde det kanske på att vi inte lyckades ställa in alla knappar på vår stora industrimaskin, men vi insåg ganska snart att vi verkligen gillar estetiken, säger David Ericsson.

– Jag gillar när en anpassning blir ett framsteg, då har man gjort ett bra jobb.

– Jag visste ”alltid” att jag skulle flytta från Gotland efter studenten. Det var bara så. Det är så jag har blivit uppfostrad, att vilja upptäcka nya platser, upplevelser och utmaningar, säger Fannie Schiavoni, 25 år och smyckedesigner baserad i London som gjort världssuccé med sina kedjesmycken.

Med en bakgrund i skrädderi och modedesign från London College of Fashion och praktik hos bland andra Hussein Chalayan och Julien Macdonald, visste designern tidigt hur hennes kläder skulle se ut. Bärbart och noggrann konstruktion var grunden. Men det, i kombination med hennes minimalistiska smak, resulterade i en tråkig examenskollektion.

Looken, ofta i favoritmaterialet rostfritt stål, passade däremot de androgyna och skulpturella smyckena bättre. Trendiga Browns Focus i London var först ut med sin beställning och Fannie Schiavoni specialtillverkade en linje för butiken. Fortsättningen är en framgångssaga. I dag säljs hennes smycken i prestigefyllda butiker och varuhus över hela världen, som Barneys i New York och 10 Corso Como i Milano. Men inte i Sverige.

Hennes svenska arv syns i det rena formspråket. I Västerhejde på Gotland lärde hon sig hur man på Medeltiden tillverkade brynjerustningar genom att sätta ihop metallringar. Ringarna flätas ihop i ett mönster liknande knyppling och det är en teknik som hon använder i sin design. Även fårskinn har fått dekorera smyckena.

Nyligen vann hon för tredje gången British fashion councils Newgen, ett initiativ som stödjer unga och lovande modedesigner.

– Jag tror aldrig att jag hade kommit så här långt så snabbt om jag hade varit bosatt i Sverige. Jag tror modeindustrin är precis lika liten och sammansvetsad här som i Sverige men jag tror att London är en mycket mer öppen stad för nya kulturer och annorlunda design. Det finns också mycket mera stöd för ny talang här.

Att nå en större skara köpsugna i kombination med längtan efter ett soligare klimat. Det är skälen till modedesignern Lotta Stenssons flytt till USA som tonåring. Hon är i dag välkänd där för sina avslappnade plagg i okonstruerade silhuetter som ponchos, svepande kaftaner och löst sittande tunikor, gärna i batikmönster och färgstarkt. En praktikplats i farmor Katja Geigers (Katja of Sweden) designstudio i New York fick Lotta att ta steget. Det var 1987. Senare, efter examen från modeskolan FIT och jobb hos bland andra Jill Stuart och Donna Karan, föddes det egna märket Lotta NYC.

Starten var två symaskiner i den lilla lägenheten på Upper West Side. I dag säljs hennes strandmode hos nästan fyrtio amerikanska butiker, liksom i den egna flaggskeppsbutiken på trendiga gatan West Third Street i Los Angeles.

Dock säljs inga kläder i Sverige.

– Det blir för dyrt och mina kläder är för tropiska klimat, säger Lotta Stensson.

Men till butiken i LA kommer ofta svenska tjejer på jakt efter ett lätt strandmode. Lotta menar att hon mött respekt för hennes svenska bakgrund, då vi är kända för design, form och på senare tid mode.

Lotta Stenssons flödande silhuetter myntade stilbegreppet ”boho chic” när Madonna under sin Ray of Light-period syntes på omslaget till Rolling Stone i Lottas design. Snart ritade Lotta tre kollektioner årligen som levererades elva gånger per säsong till butiker. Märket växte i rekordtakt med 25 anställda.

Men allt rullade för snabbt. Efter sex månader framför poolen i dåvarande hemmet i Los Angeles kom vändpunkten 2007. Idag, med nytt fokus på bara en resort-linje, har designern hittat tillbaka till en lycklig plats, både fysiskt och kreativt, i semesterparadiset Santa Barbara.

Precis som sin farmor inspireras hon ofta av tyget och mönster.

– Jag låter tyget bestämma vad jag ritar, säger Lotta Stensson som ofta gör nytolkningar av traditionella tygfärgningstekniker som hon upptäckt i Indien.

Kulturskillnader, sådana inspirerar frilansande textilformgivaren Ulrika Elovsson. Just nu jobbar hon med ett projekt hos Issey Miyake i Tokyo och undervisar vid Textilhögskolan i Borås. Allt började med ett brev.

– Jag postade under några års tid en bild på olika textiler, eller trådar som jag formgivit utan någon kommentar eller förklaring, till Issey Miyakes designstudio i Tokyo. Det har kommit att kallas ”den tysta brevväxlingen” av mina kolleger. Efter några år kom ett brev utformat som en order: ”Infinn dig på vårt designkontor i Paris”.

– Jag fick två frågor: “Vad vill du? Vad kan du? Du har från och med nu fyrtio minuter på dig att formulera ett svar”.

Att den prisbelönta textilformgivaren sökte sig till ett japanskt modehus är inte konstigt. Hon har tidigare bland annat studerat vid Kawashima college of textile art i Kyoto och vid flera tillfällen jobbat med japanska företag. Exempelvis bestämde hon sig för att en termin spinna ”den ultimata tråden” som resulterade i en kollektion trådar som ett japanskt spinneri en tid tillverkade för försäljning.

– Jag fascineras av den japanska textila traditionens förhållningssätt till textil formgivning och produktion. Nya gränssnitt dras med en lättsam självklarhet mellan nya tekniker och traditionella material, likväl som traditionella tekniker och nya material.