De senaste veckorna har debattörer slitit varandra i stycken i tidningar och tv om unga tjejers mode­bloggar. Miljöpartiets Maria Wetterstrand anklagade mode­bloggare för att bryta mot marknadsföringslagen om de får betalt för att skriva om olika produkter. Ståuppkomikern Tobias Persson frågade hur modebloggarna kunde tro att de inte ”pådyvlar tusentals osäkra tonåringar ännu mer osäkerhet med sin absurt ytliga livsstil” och tips om jackor som tonåringar inte har råd med.

Isabella Löwengrip, som kallar sig Blondinbella när hon bloggar, slår ifrån sig. Hon tycker att hon i stället stärker tjejers dåliga självförtroende genom att blogga. Hon undrar också varför det stör så mycket att en ung tjej bloggar om mode.

– Det viktiga är att unga tjejer tar initiativ och startar egna företag i modeindustrin där det finns så mycket pengar.

Hon förklarar sin succé med att hon är en stark tjej som vågar ta plats och är en inspirationskälla.

– Jag coachar dem med budskapet ”kan jag så kan de också!” Jag är medveten om att jag spelar på mitt bimboutseende och att jag framstår som vimsig och halvkorkad fast jag egentligen är mer som en tråkig politikertant med karriär i första rummet. Jag ska plugga till försvarsadvokat och har MVG i allt utom matte.

författaren Liza Marklund har försvarat modebloggarna. Hon tyckte i Expressen att det var positivt att ”flickor och kvinnor, som väljer att göra något för sin egen skull, i stället för att behaga, utgör en direkt överhängande fara mot den rådande ordningen.”

Ebba von Sydow, bloggande chefredaktör på Veckorevyn.com, började med sina klädtips redan 2005. Hon anser att en bra modeblogg ska vara personlig, ha många bilder och ett modigt, eget tyckande.

– Den intressanta med modebloggarnas dominans är att det är ett svenskt fenomen, men det beror på att det råder en sådan mode­hets i hela Sverige. Modebloggarna är snabbaste sättet att få tag i det absolut senaste. Det spelar ingen roll om du är en ung tjej som sitter någonstans i Sverige – du kan ändå konkurrera med Stockholmsredaktionen på Elle.

Hur ser du på kritiken om dold reklam?

– Det är ett stort problem att modebloggare inte är journalister. Min dröm är att ge dem bättre kunskap om pressetik men pr-­byråer och modeföretag har inget intresse av det. Det är fånigt att hoppa på duktiga, unga tjejer med framgångsrika modebloggar. Konsumtionshetsen finns men majoriteten av läsarna tycker att det är roligt med tips. Jag är trött på höra att skälet till att jag köper handväskor och skor är att jag har ett tomt ekande hål i min själ och fått en kärlekslös uppväxt.

I modebloggarna tar skribenterna bilder på sig själva och sina kläder, berättar var de köpt nagellack och skor plus att de för dagboksanteckningar om hemliga pojkvänner och vem de fikar med. Häromdagen skrev Kenza: ”God morgon! Sorry för att jag inte bloggade i går kväll som lovat, men jag var skittrött så jag gick och la mig tidigt. Lovar att visa senare i dag vad jag shoppade. Puss!”

Just nu utreder Konsumentverket om Blondinbellas texter strider mot marknadsförings­lagen och inte skiljer på redaktionell text och annonsmaterial. Annonsintäkterna på hennes sajt har värderats till fem miljoner kronor per år och hon shoppar för 10 000 kronor per månad. Isabella Löwengrip är inte orolig.

– Det är inte produktplacering om jag skriver om en klänning, och inte fått betalt för det. Om före­taget sedan ser att det blir mycket trafik till min blogg och vill annonsera så är det bra. Jag vet att sådant jag rekommenderat har tagit slut i butiken så det är klart att jag har makt.