Modevetenskap handlar inte om vad som är inne eller ute. Heller inte vilka märken som gäller. Däremot vilka mekanismer som styr våra val och hur kläder och accessoarer faktiskt påverkar oss både mentalt och faktiskt. Och så historien förstås, som blandas med samtiden till en akademisk sörja, där förhoppningsvis en eller annan ny teori ska extraheras fram. Det är så det är tänkt att gå till, sakta och mycket omsorgsfullt ska mode bli en egen akademisk disciplin.

Modevetenskap är alltså en arena där det knappast ges plats för Ebba von Sydows käcka måste ha till våren-tips, eller Sofie Fahrmans försök att lotsa unga stillösa typer direkt till skoaffären med stort S. Samtidigt kan ingen blunda för dessa unga damers insats för modets uppsving i medierna. De har satt mode på dagstidningskartan, om så än snarare i konsumentupplysande shoppingsyfte än som en analyserande vetenskap. Men mode handlar väl också om glädjen till plaggen och tillfredsställelsen det ändå ger att få känna sig lite fin, eller?
- Mode
ska absolut vara roligt, men blir tyvärr ofta oerhört seriöst när den akademiska sidan möts. Men vi har känt oss marginaliserade genom åren. Inte ens tidningar som Vogue tar oss på allvar. Men det är klart att det vore bättre att i stället försöka skapa broar mellan kreatörer och teoretiker, säger Elisabeth Wilson.

Själv är hon den absoluta nestorn inom modevetenskap. Professor vid London College of Fashion, Professor emeritus på London Metropolitan University och författare till ett flertal böcker.
Hennes Adorned in Dreams är snarast att likna vid modevetenskapens eget referensverk. Den tar upp allt från modet och klädedräktens egen historia, till könsspecifika uttryck och David Beckhams rosalackerade tånaglar. Den trycktes första gången redan 1985, men trots det, anses mode fortfarande inte riktigt rumsrent i varken akademiska eller kulturella sammanhang. Förstås är det vad Stockholms universitet nu tagit fasta på, när de erbjuder kurser i modevetenskap. Just nu, en introduktionskurs och en kurs på
magisternivå.

Louise Wallenberg är ansvarig för utbildningen:
- Universitetet är i behov av förnyelse, de sista två åren har antalet ansökningar minskat. Det här är ett försök att motverka den strömningen.
Rebecka Arnold, vanligen verksam vid Central S:t Martins College of Art and Design är tillförordnad professor, i väntan på en mer långsiktig lösning. I dagarna har ansökningstiden gått ut för den utannonserade professuren i modevetenskap. Enligt Louise Wallenberg har åtta personer sökt tjänsten, vilka eller om det var kvalificerade sökanden vill hon inte gå in på.
- Men jag tror säkert att det kan finnas en eller flera tänkbara kandidater, även om vi kanske hoppats på ett större söktryck.

Tror du att en teoretisk utbildning i modevetenskap kommer att påverka den faktiska modescenen i Sverige?
- Ämnet har dragits med en trivialitetsstämpel som jag hoppas kommer att försvinna när det blir ett etablerat akademiskt ämne. Jag är filmvetare och även den disciplinen har varit ifrågasatt. Det är lite av
populärkulturens dilemma, säger Louise Wallenberg.
Tom Hedqvist, rektor på Beckmans designhögskola i Stockholm, ingår i institutionsstyrelsen på modevetenskapen vid Stockholms universitet. Han är noga med att poängtera vikten av kunskap hos dem som på ett eller annat sätt arbetar med mode.
- Det gäller såväl designer som teoretiker och graden av stolthet ökar när ett ämne som mode får sin rättmätiga fördjupning och uppmärksamhet. Det kanske till och med resulterar i att politikerna får upp ögonen för behovet av ett eget institut. För mode och design har potential, såväl ur ett kulturellt som ett ekonomiskt perspektiv, säger han.

För Elizabeth Wilson är perspektivet glasklart. Modets oseriösa stämpel kommer av den västerländska kulturens ordning där tanke och själ anses överordnade kroppen. Och att kläder och mode som då är så intimt förknippat med kropp, blir marginaliserade, enligt Wilson.
Sannolikt är symbiosen med kommersiella krafter och det faktum att folkligt mode i historien bestått främst av
kvinnligt skapade, också orsaker till modets brist på status.
- Men titta på den internationella konstscenen, är inte den kommersiell så vet inte jag vad kommersiell innebär, säger Elisabeth Wilson.

En annan av modets verksamma teoretiker är Valerie Steele från Museum at the Fashion Institute of Technology i New York. Hon är också redaktör för tidskriften Fashion Theory, som är inne på sitt tionde utgivningsår. Just nu är Steele också aktuell med New York-utställningen Love and War: The Weaponized Woman. En studie i kvinnliga bärbara skal, från textila rustningar till sensibla kroppskläder. Över utställningen svävar Miuccia Pradas ord: ”Jag är trött på söt och passiv femininet, vi kvinnor borde i stället leta efter vår styrka”. Valerie Steeles styrka är att hon applicerar sina teorier direkt på faktiska plagg. Att modet får en teoretisk, historisk och social bas, samtidigt som det också går att känna och se. Det första som möter besökaren är en kamouflagemönstrad balklänningslik skapelse med enorm
axelvidd i form av en rustning. Klänningen är signerad Jean Paul Gaultier.
- Tänk att jag och Gaultier funderat i samma banor under samma tidsperiod, på en modern Jeanne d”Arc, säger Valerie Steele.