Så kom han till Stockholm till slut. Försenad av snöoväder. Omgiven av ord hårda som hagel.

– Om ditt sinne är starkt som sten, så kan du klara en storm. Du kommer inte att flytta dig, sade litteraturpristagaren Mo Yan som möttes av en skur kritiska frågor på en pressträff hos Svenska Akademien på torsdagen.

Mo Yan vilade sina händer på fåtöljens förgyllda armstöd när han ansattes av frågor om sitt förhållande till censur och yttrandefrihet. Han vägrade att ge några nya kommentarer om den fängslade fredspristagaren Liu Xiaobo, utan hänvisade bara till det yttrande han gjort om Liu Xiaobo i oktober.

Ilska och fördömanden har riktats mot årets Nobelpristagare i litteratur. Den tidigare pristagaren Herta Müller har kallat Akademiens val en ”katastrof”, dock utan att vilja diskutera Mo Yans litteratur.

Kinesiska exilförfattare har kritiserat Mo Yan för att vara för följsam mot regimen. Många har frågat sig varför han inte tydligare stått upp för den fängslade Liu Xiaobo – det var först efter att Mo Yan upphöjts till Nobelpristagare i oktober som han sade att han hoppades att Liu Xiaobo ska bli fri.

På torsdagens pressträff fick Mo Yan frågan om han kan tänka sig att skriva under ett upprop för Liu Xiaobo. Svaret blev undvikande.

– Jag har alltid varit en person som står fri. Jag vill ha det så. Om någon försöker tvinga mig till något så kommer jag inte att göra det, sade Mo Yan som inte kunde dölja viss irritation över att, som han uttryckte det, journalister ofta upprepar samma frågor om och om igen.

Mo Yan förnekade också att han hyllat censuren, vilket Herta Müller påstått.

– Jag har aldrig prisat censuren. Men jag har också sagt att censur existerar i alla länder, på olika nivåer och i olika utsträckning, sade Mo Yan vars minsta stavelse naturligtvis registreras av den kinesiska regimen.

– Om en författare tror att han kan skapa det största verket om han har den största friheten, så tror jag att det är en illusion. Men om du tror att en författare i en ofri miljö inte kan skriva något bra, så är det också fel. Den viktiga frågan är om författaren känner frihet inom sig.

Mo Yan sa att han är medveten om att vissa ser honom som en förskräcklig person. Han sa att han först känt viss ilska över kommentarer på nätet, men att han sedan kommit fram till att kommentarerna inte kan handla om honom, utan om en person som andra konstruerat.

Men det finns också många som uttryckt sympati för Mo Yan – han är en person som fått ett litterärt pris, och han bör bedömas utifrån sin förmåga att skriva, påpekar de. Många menar också att Mo Yan visst har valt att tänja på gränserna, och att han därmed bidragit till att det blivit högre i tak i Kina.

Årets Nobelpris väcker många frågor. Går det att ge priset till någon som är medlem i kinesiska författarförbundet? Och kan vi i väst förstå hur människor tvingas manövrera inom det kinesiska systemet – kanske har Mo Yan varit smart när han hållit sig väl med regimen, och därmed skapat sig utrymme för viss samhällskritik?

I DN skrev den kinesiske dissidentförfattaren Liao Yiwu att årets pris kan jämföras med 1965 års omdiskuterade Nobelpris till den Sovjettrogne Sjolochov.

Men kanske kan man också dra paralleller till 1974 år pris till Harry Martinson? Martinson kritiserades ju hårt för att han inte var uttalat politisk, medan hans författarskap i dag framstår som framsynt – kanske är det först i backspegeln som vi kan avgöra när Akademien träffar rätt?

Mo Yan upprepade att han fått priset på litterära grunder, inte på politiska. Men han gjorde också tydligt för kinesiska journalister att priset inte går till Kina, där priset utnyttjas i patriotiska syften.

– Detta pris är helt personligt. Det går inte till ett land, betonade han.

En person som följt diskussionen om årets litteraturpris med stort intresse är Shelley W Chan, docent i kinesisk språk- och kulturvetenskap vid Wittenberg University i USA. Chan, som är uppvuxen i Hong Kong, har skrivit boken ”A Subversive voice in China: The fictional world of Mo Yan”.

– Jag är rädd att en del personer som kritiserar Mo Yan inte har läst så mycket av vad han skrivit, säger Chan som tycker att Mo Yan ofta varit modig i sitt författarskap.

När hon skrev sin avhandling om Mo Yan var hon främst intresserad av hans litterära teknik. Men i arbetet upptäckte hon mycket systemkritik, säger hon.

– En del kritik är ganska explicit, en del är mer indirekt, säger Chan som menar att man till och med kan läsa in referenser till massakern på Himmelska fridens torg – det största tabut för den kinesiska regimen – i Mo Yans författarskap.

Chan tillhör dem som menar att Mo Yan är en värdig pristagare, som dessutom tagit en hel del risker.

Själv sade Mo Yan på pressträffen att han valt författarens yrke för att kunna säga det han vill genom litteraturen. Och att skriva är det han helst vill göra.

– Nu vill jag bara återvända till min kammare och skriva.