Det var nog inte bara Svenska Dagbladets redaktion som blev överraskad när årets Nobelpristagare i litteratur presenterades. Situationen påminner onekligen om både när den kinesiske författaren Gao Xingjian fick priset år 2000 och när Dario Fo utsågs 1997. Gao är i dag mer eller mindre bortglömd och även om han skriver, så tycks inget längre översättas till svenska. Och Fo spelas allt mer sällan.

Mo Yan är dock bara att gratulera, så också förlaget Tranan – med en imponerande utgivning från framför allt Asien, Latinamerika och Afrika – som har gett ut tre böcker av honom. Som läsare, snarare än kommentator, ser jag fram emot en ny litterär bekantskap.

Ändå borde vi kanske inte ha blivit så överraskade – redan för ett par veckor sedan dök Mo Yan upp på både Ladbrokes och Unibets vadslagningslistor. Han var där en riktig lågoddsare. Kanske Akademien än en gång måste se om sitt hus och börja jaga läckor. Det är lite pinsamt att vadslagningsbyråerna år efter år prickar in pristagaren.

Man får förmoda att detta var ett samtalsämne bland ledamöterna när de i går samlades för den slutliga omröstningen, liksom Ebba Witt-Brattströms utspel i gårdagens DN. Där fastslog Witt-Brattström att hon inte kunde svara på frågan ”Vem som får årets Nobelpris?” med orden, ”Det kan jag inte svara på eftersom jag vet vem som får Nobelpriset i år”.

Har det möjligen inrättats en nittonde stol i Svenska Akademien och är då dess innehavare en självutnämnd Fru Witt-Brattström? Sekretessens betydelse betonas alltid med emfas av Akademiens ledamöter och de som arbetar i huset. Jag förmodar att inget ändrats på den punkten.

Årets val är motsägelsefullt. Å ena sidan är det en överraskning för de flesta kommentatorer, å andra sidan seglade hans namn snabbt upp i vadslagningen inför årets Nobelpris. Hur länge har han då funnits med i Akademiens överväganden? Det heter ju – och vi har sett många exempel på det – att en kandidat får stå flera år på tillväxt innan det är dags. Det är ingen djärv gissning att det är sinologen Göran Malmqvist som introducerat honom i Akademien.

Men mycket tyder på att han dykt upp ganska nyligen. Är han en kompromisskandidat som seglat upp under årets sena diskussioner när andra kandidater av olika skäl fallit ifrån? Är Mo Yan den kandidat som de sexton röstande ledamöterna lyckats få majoritet kring?

Ja, vad ska man säga annat än att outgrundliga äro Svenska Akademiens vägar.

Kaj Schueler är skribent i Svenska Dagbladet.