När Östasiatiska museet öppnar sin nya permanenta utställning Mittens rike på söndag ska över en miljard kinesers historia få plats på 1800 kvadratmeter. Närmare tusentalet föremål presenteras i ett 60-tal montrar och till det kommer ett tiotal specialbyggda sektioner där det berättas om Kinas mångtusenåriga historia.
Som en del av utställningen ska besökaren dessutom kunna vandra vidare in i biblioteket med 3,5 hyllkilometer böcker. För Kinaälskaren kommer Östasiatiska museet på Skeppsholmen i Stockholm att bli ett av Nordeuropas informationstätaste nästen.
Som en försmak till Mittens rike slussas besökaren först igenom Kinas bondestenålder, varifrån man leds vidare in till bronsåldern. Här möter makteliten från Shang-dynastin (ca 1600–1050 fKr) och via en rad kungar, kejsare och dynastier förs man fram till 1600- och 1700-talets ostindiehandel med Europa och till den kinesiska konsthantverkstraditionen idag. Bara bakgrundsforskning och sammanställningen av utställningen har tagit närmare ett och ett halvt år.
–Vår ambition är att visa allt vi bara kan ur samlingarna och berätta om föremålen i texter. Inget är vinklat ur ett visst perspektiv, utan sakerna finns att se i montrarna och så kan var och en ha sin egen ingång till utställningen, förklarar utställningsproducent Eva Myrdal.
Hon berättar att det som ställs ut följer två huvudspår. Dels handlar det om sådant som kineserna själva använde i sitt eget land under årtusendena, dels om alla de varor som de tillverkade och exporterade. I utställningen exponeras föremålen i kronologisk ordning och visas i enlighet med olika teman som mat och dryck, begravning, vapen och liknande. De ställs ut i vanliga väggmontrar och i de specialbyggda större montersektionerna i utställningens mitt redogörs samtidigt för de olika dynastiernas utbredning vid samma tillfälle och vad som ses som karaktäristiskt just för den aktuella tidsperioden.
I utställningshallen, som målats i de starkt kinesiskt rödsvarta färgerna, möts åskådaren direkt av en målad lerskulptur (se bilden här intill) som en gång tillhört Gustaf VI Adolf. Han fick syn på det vackert skulpterade kvinnohuvudet i en antikaffär i Shanghai när han promenerade på Nanking Road en höstdag år 1926.
Antikhandlaren berättade att kvinnohuvudet kom från en grotta i Shaanxi-provinsen i nordvästra Kina, något som dagens forskare dock ställer sig tveksamma till. Men eftersom kvinnohuvudet har tagits loss från resten av kroppen och inga anteckningar finns om ursprunget är det svårt att ta reda på varifrån det kommer. Det målade kvinnohuvudet har inte bara ryckts från kroppen utan även ur sitt sammanhang, så att ursprung och bakgrundshistoria gått förlorad. Sådant sörjer forskare och arkeologer och i utställningen har museipersonalen månat om att inte bara visa föremålen i sitt sammanhang utan också berätta om hur de använts.
I en tid då intresset för Kina bara växer har museet valt att ställa ut 3000 år gamla bronskärl, jade- och benföremål från kungarnas tid och skulpturer från de första kejserliga dynastierna. Här finns gravfiguriner i lergods, dryckeskärl för makteliten och musikinstrument, liksom spännande glas från Han-dynastin (206 fKr–220 eKr). I montern med vapen som tema syns gamla svärd, knivar och spjutspetsar.
Under bronsåldern ägde även människooffer rum i Kina. I slutet av tiden ersattes offren med snidade träfigurer istället, och nu behövde inte längre kvinnorna och tjänarna följa den döde i graven. Bland de nära nog tusen föremålen märks även originella gravgåvor. De anhöriga satte ner modeller av vardagsföremål som spisar och sädesmagasin och även olika typer av hus i gravarna.
Under Tang-dynastin (618–906) hade kineserna kontakt med yttervärlden och handeln bredde ut sig. Kryddor, siden, porslin fann vägen västerut och kineserna påverkades av yttervärlden. Vaser fick amforaliknande utseende, kannorna tog upp hellenistiska former och dekorer inspirerades av sådant som fanns i västra Asien. Även en del av lergodsfigurerna började föreställa utlänningar. Tang-dynastin har till och med lämnat spår i Mälardalen. Rester av siden har hittats i en av Birkagravarna.
Utställningen belyser också klädedräkt och kroppsideal och i montrarna kan man se hur kvinnornas yttre former byter skepnad alltefter mode. Även de närmast dockliknande sidenskorna som skoningslöst klämde ihop kvinnornas fötter till klumpar har ställts ut.
Kina vore inte Kina utan sitt porslin och Mingdynastins blåvita gods får stort utrymme. Här visas till exempel sjunket porslin från ostindiefararen Götheborg, bärgat av dykaren James Bourn och kapten Lampa på 1870-talet, och den yngre något robustare Gripsholmsservisen som skänktes av Svenska ostindiska kompaniets direktion till GustavIII. Även drottning Kristinas porslinssamling, Sofia Magdalenas teservis och Carl von Linnés tekopp med fat och blomdekor får plats.
Det kinesiska konsthantverket illustreras med utsökta föremål i jade, elfenben och lack och utställningen tar också upp boktryckarkonsten. Här finns pappersrullar och böcker och besökaren kan bläddra digitalt i en 1700-talsskrift. Bokäventyret fortsätter in i biblioteket med sina tiotusentals böcker. Den som besöker Östasiatiska museet bör gärna ta god tid på sig.
