”Utan minne finns det ingen historia” utropar en av skådespelarna i Chiles nationalteater, som gästspelade på Dramaten i veckan. La pequeña historia de Chile är en tragisk komedi om Chiles historia i stort och smått.

En grupp lärare är instängda i en gammal skola, styrd av en kolerisk rektor under devisen ”Att regera är att undervisa” på väggen. Han bannar lärarna för att skolkartan över Chile är borta – liksom Chiles flagga. Hur ska vi då kunna lära barnen något? gnäller han.

De börjar diskutera hur Chile egentligen ser ut: Långt och smalt! säger en. Som en baguette, tycker en annan. Som ett kvinnoben! den tredje. Ingen minns riktigt. Och Chiles flagga – hur såg den ut? Röd och blå! Och vit! Med stjärnor på! Den vackraste i världen!

Dramatens salong var full av chilenare som skrattade igenkännande, många av dem tvingades i exil för över 30 år sedan. Under tiden har en stor minneslucka uppstått i Chile – ett arv från diktaturåren 1973–90. Och fortfarande finns det många som hellre vill glömma och dölja hur illa det var.

Men regeringen i dagens Chile vill att folk ska veta; nu i december invigs en särskild rundtur till några av de platser och byggnader i Santiago där diktaturens offer plågades och/eller försvann efter militärkuppen 1973.

Denna så kallade Minnestur, Ruta de la Memoria, invigs den 10 december, internationella dagen för mänskliga rättigheter. Initiativet kommer från president Michelle Bachelet, som själv satt fånge i ökända Villa Grimaldi i början av general Augusto Pinochets diktatur.

–Avsikten är inte att öppna sår utan att lära känna dessa brott mot de mänskliga rättigheterna så att de inte upprepas. Och att undvika att människor får en förvriden bild av vad militärregeringen var, säger Romy Schmidt, Chiles minister för statliga egendomar.

–Det är också ett sätt att kompensera den skuld som vi har med offren och de generationer som upplevde diktaturen.

I en broschyr finns 14 platser utmärkta, med information om vad som hände just där efter den blodiga kuppen den 11 september 1973. Den dagen dog den folkvalde socialistiske presidenten Salvador Allende – för egen hand – i det brinnande La Moneda-­palatset. Nu kan man se hans arbetsrum som det såg ut för 35 år sedan.

Man kan också besöka Nationalstadion och Chile­stadion, som bägge användes som fångläger efter kuppen. Den senare heter numera Victor Jara-stadion efter den populäre sångaren och poeten som mördades av militären. Santiagos allmänna begravningsplats, Cementerio General, ingår också i turen; där finns ett monument över de drygt 3000 chilenare som mördades under diktaturen.

Turen går också till tre ökända adresser där Dina, Pinochets hemliga polis, förhörde, torterade och våldtog tusentals chilenare på vänsterkanten: London 38, José Domingo Cañas och Villa Grimaldi, idag en minnespark.

Utan minne finns det ingen historia.