Ända sedan Polarpriset började delas ut för 16 år sedan har dess status ifrågasatts. Den mediala uppmärksamheten kring priset är näst intill obefintlig utanför Sverige och kritikerna har ofta ansett att valet av pristagare styrts av plikt snarare än engagemang. När Kungliga Musikaliska akademien, som tidigare förvaltade och administrerade priset, hoppade av ­i våras upplevde stiftelsen bakom priset en förtroendekris.

Nu tar man nya tag och igår presenterades en ny prisnämnd. Ambitionen är att den ska spegla musiklivets bredd bättre och att ledamöterna ska arbeta mer intensivt med priset. Därför är ledamöterna färre än tidigare, 12 istället för 18, och indelningen i ordinarie och suppleanter har tagits bort.

–Vi vill hellre ha få men engagerade ledamöter än många som inte är med hela vägen, säger ­stiftelseordförande Lennart Wiklund.

Bland de nya namnen märks bland andra Thomas Johansson, grundare av Ema Telstar och ordförande för Europadelen av den multinationella konsertjätten Live Nation, mezzosopranen Anne Sofie von Otter och Georg ”Jojje” Wadenius, gitarräv som skrivit musiken till Kalles klätterträd, spelat med Blood, Sweat and ­Tears och turnerat med Simon and Garfunkel och Steely Dan.

–Den här nämnden har en ­bredare sammansättning än den förra. Den har också en bred och internationell representation i musiklivet, vilket Stefan Forsberg, som är chef för Stockholms konserthus, och Thomas Johansson är bra exempel på, säger Lennart Wiklund.

Den internationella utblicken förstärks också genom att årets Polarpristagare, den amerikanska sopranen Renée Fleming, blir rådgivare åt nämnden.

–Det är extra roligt att vi fått med henne och vi hoppas på att utöka successivt med fler personer till ett advisor’s board.

Lennart Wiklund påpekar att det ligger helt i ”Stikkan” Andersons anda att ha en prisnämnd där flera ledamöter korsat musikaliska genregränser. Jojje Wadenius är en av genreöverskridarna i den nya prisnämnden. Han har inga planer på att förändra Polarprisets inriktning.

–Det har aldrig varit någon pristagare som jag har känt ”gud, han skulle inte ha haft det” inför. Däremot finns det många andra som förtjänar att få priset. Det blir nog inga problem att hitta pristagare, säger han.

Frågan är hur mycket bredare och folkligare priset kan bli. Som exempel tillföll utmärkelsen, under en följd av fyra år, Bruce Springsteen, Ray Charles, Stevie Wonder och Bob Dylan och i år var det dags för rockdinosaurierna Pink Floyd att ta emot priset ur kungens hand.

Kanske kan producenten och forne Ratata-medlemmen Johan Ekelund, tidigare suppleant, få större inflytande än förut och därmed bidra till en och annan oväntad pristagare framöver.

–Jag var ju med och gav priset till Bob Moog, säger han.

Du var alltså drivande i det valet?

–Jag är så professionell att jag säger att jag var med och gav ­priset till Bob Moog.