Hälsingen Lim-Johan, ölänningen Johan August Gustafsson (JAG) och några till torde vara kända även ­utanför en trängre krets, så boktiteln Okända mästare kan tyckas en smula missvisande, vilket ­också Olle Nessle medger i en inledande text. Men strunt i det. Olle Nessle och sju medförfattare har glädjande nog fört fram i ljuset ett trettiotal svenska, i skymundan verksamma udda existenser med skulptur som huvud­saklig huvudbry.

Nessle har under flera decennier letat upp dessa provinsiella, i alla möjliga och omöjliga material skulpterande och byggande kreatörer som aldrig satte sin fot i en konstskola och som aldrig gjorde något väsen av sig. En kulturgärning så god som någon.

Nessle menar att dessa folkliga konstnärer inte var några särlingar utan vanliga människor med ett skaparbehov vid sidan av de dagliga sysslorna. Men åtminstone vad Lim-Johan anbelangar förhåller det sig tvärtom; han var, vill jag påstå, urtypen för utanförmänniskan.

Blott två kvinnor har Nessle hittat: Snickar-Dea och den murande sjuksköterskan Ruth Lander Ericsson. Men vilka konstnärer!

Medryckande texter och ett rikt bildmaterial med utmärkt färgtryck gör ­boken till ett inspirerande umgänge för lång tid framöver.

Olle Nessle, Okända mästare – Skulptur på egna vägar, 159 s, ­Hemslöjdens förlag.