Göran Lambertz är på flera sätt en ovanlig justitiekansler.
Det märks när hans namn och gärning som en av landets främsta juridiska ämbetsmän kommer på tal i bekantskapskretsen; det finns uppfattningar om denne man. Om vad han sagt och gjort. En JK brukar inte väcka sådana reaktioner.
Sverige har knappast haft någon på hans post som valt offentligheten i så hög grad som Göran Lambertz. Han tycks gilla att finnas i medieljuset. Har vi i honom en stridbar jurist som i sin maktposition som statens väktare, JK, också vill tänja gränser och rumstera om i rättssamhället?
Själv förnekar han detta.
- Jag är solidarisk med lagstiftaren, den tanken spinner alltid i mitt huvud. Om jag har en passion för juridiken så är det för den del som handlar om att samhället ska fungera bra.

Men visst är Göran Lambertz en modern representant för den maktbärande eliten. Bland det första han gjorde på jobbet, efter att regeringen 2001 utsett honom, justitiedepartementets rättschef, till JK, var att formulera en mediepolicy.
Där
står det att han alltid ska svara på frågor om hur och varför han fattat sina beslut och att aldrig säga nej till sådana spörsmål. Där står också att han ska säga nej till intervjuer om privatlivet och att aldrig delta i tv-program som inte handlar om arbetet och där han riskerar att göra sig löjlig. Morgonsoffan är okej, frågesportprogram är det inte.
Vi träffas i hans vackra tjänsterum på Riddarholmen i Stockholm, där myndigheter och rättsväsende för länge sedan har kontoriserat den förmögna adelns 1600-talspalats. På en av väggarna hänger ett foto av en gammal samekvinna i folkdräkt, med sliten välinrökt pipa i munnen och en mörk, intensivt forskande blick.
- Fotot av henne är det enda jag hängt upp. Hon inspirerar mig.

Poliser ljuger, sade JK i Ekots lördagsintervju den sjunde januari. Och det blev ett himla liv. Polisförbundet rasade och debattsidorna fylldes med inlägg. Men vad har Göran Lambertz egentligen för belägg för detta påstående?
- Innan jag uttalade mig hade jag samlat fem, sex belägg
för att det ibland är så. Efter intervjun strömmade reaktioner och en massa nya belägg in, säger han och plockar fram en tresidig lista rubricerad Belägg för att det förekommer lögner hos polisen.
Där finns korta noteringar om fjorton poliser, elva nämns vid namn, som hört av sig och sagt "du har rätt" och berättat om ett antal fall då poliser ljugit. I två fall har det skett för att sätta fast en misstänkt. Flera av poliserna talar om en "kultur".
På listan över dem som tagit kontakt finns också ett par kända advokater, några åklagare, forskare och en anteckning om ett stort antal samtal och brev från allmänheten. Åtta domar listas av Lambertz som speciellt intressanta.
- Man kan inte längre bestrida att det förekommer lögner, att det finns en besvärande subkultur inom polisen. Däremot kan man diskutera hur omfattande ljugandet är, säger Göran Lambertz och sträcker ut sin gängliga kropp i den diskreta JK-soffan.
- Jag tror att när poliser ljuger så är det för att täcka upp för varandra, för att skydda
en kollega. Det tror jag är relativt vanligt. Däremot tror jag att det är ovanligt att poliser ljuger för att sätta fast en misstänkt även om jag fått rapporter om ett par fall.

Hur kommer man åt problemet?
- Polisen behöver förstärka sin etikdiskussion. Sedan anser jag att man bör ge poliser incitament så att de vågar ange sig själva och kolleger och berätta vad som hänt.

Ange sig själva och sedan få sparken. Det är onekligen att ställa höga krav?
- Ja och därför bör systemet i viss utsträckning vara förlåtande. Inte förlåtande för lögner, men man måste acceptera, vara förlåtande för att poliser tar till för mycket våld. Det ligger i polisyrkets natur att det kan bli så ibland.
- Därför bör man överväga något annat än avsked. Folk kan få lämna in sin polisbricka ett halvår, göra något annat och sedan få komma tillbaka.
Han håller inte med om att hans kritik om ljugande poliser undergräver allmänhetens förtroende för polisen.
Men han erkänner en annan risk: att han ger råg i ryggen åt folk som vill
provocera poliser att agera okontrollerat, eller åt människor som försöker komma undan sina egna brottsliga gärningar genom att anklaga poliser för att ljuga. För det har ju JK sagt.
- Det finns absolut en sådan risk. Men det kan man bara bemöta genom att vara så öppen och så noga som möjligt i sitt arbete. Och jag ser en väldig vilja att komma tillrätta med problemen, både hos Polisförbundet, polisledningen och hos de poliser som hört av sig direkt till mig.
Ett botemedel mot att det utvecklas tveksamma eller till och med brottsliga subkulturer inom polisen kanske vore att öka insynen för medborgarna, för skattebetalarna?
- Jo, det kan man tänka sig. Men jag vill inte komma med sådana förslag, det är en politisk fråga.

Tillbaka till listan över belägg för att det ljugs inom polisen. Den kan väl knappast tillåtas samla damm på JK? Får justitiekanslern kunskap om grova oegentligheter inom de myndigheter han är satt att övervaka måste han rimligtvis agera.
- Ja och det finns saker man blir sugen att titta
närmare på, säger Göran Lambertz.
Två fall intresserar honom speciellt. Ett av dessa handlar om ett av många juridiska efterspel till EU-kravallerna i Göteborg i juni 2001. Två polismän anmälde en holländsk aktivist, Maarten Blok, för att ha slagit dem i huvudet med en påk. Blok friades vid rättegången som hölls först 2004. Angreppet hade filmats och en sekvens spelades upp i tingsrätten. Försvarsadvokat Stig Centerwall kunde visa att det stämde att poliserna angripits men inte av Blok och inte med påk. Då hävdade poliserna: Det är inte vi som är med på filmen, den visar en annan attack. Men dagen därpå lade Centerwall fram en förstoring av filmen som visade att numren på polishjälmarna i filmen stämde överens med de båda polisernas.
Stig Centervall säger till SvD att det inte råder någon tvekan om att poliserna ljög för att sätta dit en misstänkt och att sammanlagt fyra poliser deltog i vad han betecknar som en konspiration.
Göran Lambertz säger nu att han överväger att granska fallet. Det kan betyda
att han inleder en förundersökning mot de fyra poliserna.
- Det är rätt tydligt att poliserna ljuger och också att de ljuger för att sätta dit en misstänkt. Jag kan tänka mig att gå vidare och ta ett initiativ till granskning. Men jag har inte bestämt mig ännu.
Om JK anser att poliser ska kunna förlåtas så gäller det även andra. "Alla har något att skämmas för" har han sagt.
Han avstod från att föra frågan om avsked för det justitieråd som fälldes för sexköp vidare till dennes arbetsgivare Högsta domstolen. Brottet var inte allvarligt nog, ansåg JK.
Han ångrar inte sitt beslut. Svaret kommer efter lång betänketid då han lutar sig framåt i soffan och viskande rekapitulerar hur turerna gick.
- Hade straffskalan i sexköpslagen varit hårdare ja då hade bedömningen blivit annorlunda. Men jag hade att följa den nivå som lagstiftaren och HD satt på sexköp. Att domaren var misstänkt för ytterligare fall av sexköp som han inte fälldes för, kunde jag inte ta med i mitt ställningstagande.

Förstår du upprördheten?
Tror du att tilltron till systemet minskade?
- Ja, jag tror att de allra flesta tyckte att han skulle avskedas. Men jag kunde inte hantera frågan annorlunda.

Men var går gränsen? Du har efter HDaffären uttryckt att man inte kan begära att domare ska vara helt fläckfria.
- Gränsen går när man är "uppenbart olämplig för sin tjänst". Det ska handla om ett brott. Hur pinsamt man än beter sig och skämmer ut sig så kan jag inte bli avskedad. Får jag fängelse eller döms flera gånger - ja då är jag olämplig.

JK kritiserar polisens kåranda. Juristernas då? Har du aldrig stött på korruption bland jurister, sett att de håller varandra om ryggen.
- Inte som jag kan påminna mig, säger Göran Lambertz efter ytterligare en lång tankepaus.
Beslutet att åtala Expressens ansvarige utgivare för den famösa artikeln om Mikael Persbrandt var lätt att fatta, anser han.

Vad var så speciellt med detta, har du inte noterat andra fall där pressen ljugit om folks privatliv?
- De finns säkert. För det första anmälde Persbrandt
detta till JK och utan en anmälan kan jag inte agera. För det andra var det ett väldigt tydligt fall, det fanns inte någon skälig grund för uppgifterna samtidigt som de var en kränkning av hans privatliv.
- Jag har väntat på ett sådant klart fall, det har inte funnits något som varit i närheten tidigare.
Han väntade in fallet Persbrandt, han väntade på att någon skulle fråga om poliser ljuger - vilka fler frågor väntar Lambertz på att någon ska ställa.
- Jag har inga på lager just nu.
Ett annat beslut daterat dagen efter nyårsdagen har det varit tyst om. Då lade Lambertz ned en förundersökning om innehållet i kassetter och cd-skivor som sålts i en bokhandel knuten till Stockholms moské utgjorde brottet hets mot folkgrupp.
- Det var ett oerhört svårt beslut, ett av de svåraste jag haft att fatta. Det var väldigt hätska utfall.
På banden kallas judarna genomgående för "bröder till apor och grisar". De beskrivs som opålitliga och fega, de anses orena. Förbannelser uttalas.
Om uttalandena stått ensamma
eller om de varit kopplade till hot eller uppmaning om våld mot judar i Sverige hade banden tveklöst handlat om hets mot folkgrupp, anser Göran Lambertz.
- Men utfallen mot judar uttrycks i ett sammanhang, de har en koppling till konflikten mellan Israel och Palestina. Då måste man kunna säga att "vi palestinier ska bekämpa judarna med alla medel". Till och med säga kränkande saker som "bröder till apor och grisar". Knyter man dessa utfall till judar i Sverige är det däremot hets mot folkgrupp.

Innebär det att det är fritt fram för hatiska utfall mot folkgrupper bara de kan relateras till en pågående konflikt i världen och inte riktar sig mot människor som bor i Sverige?
- Jag måste svara som jurister brukar, man får bedöma det från fall till fall.