Inledningen är spännande, man läser snabbt. Det är inte som 30 sidor senare när det är så trist att man börjar bläddra, flyr förbi alla orden. Och efteråt, när man läst klart, eller kanske struntat i att lägga tid på att göra just det, beställer man en bok med tokroliga bilder på hundar och en erotisk roman. Samtidigt babblar man på om att man nu fortsatt beta av listan på de senaste årens Nobelpristippade. Tänker att ingen ser ju hur eller vad man egentligen läser.

Lurad!

I en artikel i Wall street journal och därefter lite varstans har man den senaste veckan hetsat upp sig över e-boksläsningen, gjort klassiska jämförelser med George Orwells 1984 och hävdat att storebror numera även ser dig läsa.

Vår läsning har blivit offentlig och mätbar. För första gången kan förläggare och författare veta vad som faktiskt händer när läsaren sitter ensam med sin bok.

Det går nu till exempel att få veta att det tar den genomsnittlige läsaren sju timmar att avsluta sista delen i Hungerspelen i en Kobo-e-läsare och att nära 18000 Kindleläsare har strukit över samma rad från andra boken i nämnda trilogi. Man vet inte bara vilken bok som läsaren väljer att köpa direkt efteråt (oftast nästa del i en serie), utan också på vilket sätt varje läsare läser. Man får därtill kunskap om sådant som att science fiction- och deckarläsare avverkar böckerna snabbare än de som läser kvalitetslitteratur och att de som väljer kvalitetslitteratur oftare hoppar mellan olika romaner.

En av alla viktiga frågor är om det påverkar författarna. Kommer förläggarna att säga: ”I din förra bok bläddrade ju läsarna bara förbi mittenkapitlen, nu måste du få till lite mer spänning...” Kanske, i Wall street journal säger Jim Hilt, en av de ansvariga för Barnes & Nobles e-boksutgivning: ”Om vi kan hjälpa författare att skapa ännu bättre böcker än de gör idag, så är det positivt för alla.”

En författare berättar att han varit frustrerad över att förlaget inte vetat vem som läser hans böcker, en annan har kommit på sig med att nu tänka mer på läsarna när han skriver. En förläggare lovar att de inte kortar ned Krig och fred bara för att vissa inte läste klart den.

Faktum kvarstår: Det är kusligt att någon kan få information om hur och vad man läser i sommar. Det är väl sådana tankar som fått en del att vråla om övervakningssamhället och diskutera nya lagar för att läsakten ska förbli privat. Vissa menar istället att alla är för dramatiska. Om man aldrig stryker över något eller inte ens kopplar upp sig på nätet när man läser är problemet löst, har det suckande påpekats.

Visst, men många med mig kommer nog ändå sitta lite rakare i ryggen när de läser en e-bok framöver. Och att inte avsluta? Glöm det. Jag tänker i alla fall inte riskera att bli tagen på bar gärning.