– Är det inte hon, vad hon nu heter, säger en i sällskapet när vi kliver närmare för att läsa på plaketten, hon med knopparna som brister ...
Karin Boye. I brons; samlad pose, händerna vilande i knät och blicken stadigt fästad snett uppåt.
– Men vad gör hon i Huddinge? Och vad tittar hon på?
Jo, Karin Boye sitter där med blicken fästad på platsen där hennes föräldrahem låg.

När Karin Boye var 15 år flyttade familjen till Huddinge, som då var en lantlig förstad till Stockholm. De slog sig ner i ett falurött hus som de kallade för Villa Björkebo. Där bodde Karin Boye kvar tills hon blev 21 år. men familjen hade huset kvar till 1927 då hennes pappa gick bort.
Där i sitt flickrum högst upp i huset, som låg i en björkbacke och med utsikt över hagmarker och skog, skrev Karin Boye sina ”tankejournaler” och de första delarna av det som blev hennes debut, diktsamlingen Moln som kom ut 1922.

Från 50-talet och framåt revs stora delar av gamla Huddinge villastad, däribland Villa Björkebo som låg där delar av nya Huddinge centrum från 80-talet ligger. Men 80-talet innebar också ett ökat intresse för den berömda huddingebon.
En oktoberdag 1983 samlades några entusiaster på Huddinge bibliotek och bildade Karin Boye-sällskapet. På biblioteket finns sedan 1993 ett Karin Boye-rum, där man återskapat hennes diktarlya i familjens villa.
Kommunen gav också konstnären Peter Linde i uppdrag att göra ett minnesmärke över Karin Boye.

Som utgångspunkt tog han diktraderna
”... ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan”
1986 avtäcktes Peter Lindes staty och Karin Boye satt återigen och tittade upp mot sitt föräldrahem, det vill säga platsen där Villa Björkebo en gång låg. Senare flyttades statyn till sin nuvarande och mer framträdande plats i Huddinge centrum.