Foto: david magnusson
Vi hamnar i hamnen förstås. Nere bland hotell Skansen, Pepes bodega, glasskioskerna, stranden, tennisplaner och högsäsongens mingel. Precis som alla andra som så här års tar sig in till sommarfagra royal Båstad by the sea.
För Båstad är en kunglig destination alltsedan GustafV, V-Gurra, svingade sin racket under sedan länge svunna badortssomrar.
Nuförtiden lyder Bjärehalvön, som alla vet, under åtskilliga monarker. Först och främst härskar kung Mammon. Det är bara att titta efter bland skyltfönstren med fastigheter till salu och notera att upmarketmäklaren Skeppsholmen har en filial här. Därefter, som sagt, och sedan 1658 då Skåne blev svenskt, Sveriges konung. Nere vid vattenbrynet regerar däremot kung Lacoste.
Men bara en brant backe upp från Pepes bodega säger vi hej då till alla champagnesprutande partyprinsar och -prinsessor för att komma till ett rike av tradition och förfining. Vi behöver bara runda kröken till vänster på Agardhsgatan för att träda in hos Märta Måås-Fjetterström, MMF. Sedan 90 år är MMF drottning av handvävda mattor och har därmed obrutet härskat över bättre hem och inredningar. Konstnären och keramikern Tyra Lundgren har gjort den vackra keramikreliefen vid entrén av en majestätisk äldre kvinna i prickig klänning som omgiven av blommor bjuder välkommen. Det är ett porträtt av Tyra Lundgrens nära vän textilkonstnären.
Kung Mammons, V-Gurras, de små discoprinsessornas och mattornas drottning Märta Måås-Fjetterströms respektive världar kunde inte te sig mer olika sinsemellan. Ändå har de alla samme man att tacka för sin närvaro i detta sommarparadis.
Ludvig Nobel, ingenjör, entreprenör och brorson till Alfred Nobel såg under 1900-talets början den turistiska potentialen i Laholmsbuktens solsida. Mölle, en halvö längre söderut, var redan etablerad som fashionabel semesterort för bärare av epokens randiga baddräkter. Nobel köpte upp vad mark han kom över, lät gräva avloppsrör, bygga den så kallade Skånegården och grundade hotell. Han skapade varumärket Båstad kring tennis, bad och pensionatsboende och lyckades locka till sig kungligheter och burget borgerskap. Därmed fanns också en kundkrets för MMF när Nobel år 1919 övertygade henne om att flytta sitt väveri från Vittsjö till Båstad. Att inreda bättre hem med textilier var dåförtiden högsta mode. Han var givetvis väl medveten om att ett väveri på platsen var en turistattraktion i sig.
Och här är vi nu, nio decennier senare och precis i tid för den årliga Märta Måås-dagen som infaller idag, 12 juli. Men redan igår sattes kronan på MMF:s jubileumsår när den sista, men inte minsta, i vår rad av kungligheter som förlänar glans åt tillvaron i Båstad kom på besök: drottning Margarethe II av Danmark.
Anledningen var vernissagen för 150 gäster av jubileumsmattan Kustlandskap med drottningens motiv. Att hon vid sidan av att vara grannlandets regent är konstnär är känt även i Sverige, om inte annat sedan den stora utställningen av hennes måleri på Waldemarsudde för några år sedan. Där var hennes stora landskap målade i mest grönt och blått. Men hennes mattskiss och nu den färdiga mattan är djärvare med gula färgaccenter och hackiga linjer än målningarnas mjukt böljande ytor. Annars är mjuka linjer och de subtilaste färgskiftningar inget problem för vd Angelica Persson och hennes tolv konstväverskor. De sätter en ära i att kunna översätta konstnärliga skisser till en verklig matta.
–Hittills har vi inte fått en skiss vi inte klarat av, säger Angelica Persson.
De hackiga linjerna i drottning Margarethes matta gör att den, åtminstone för någon som är van att tillbringa sina dagar framför datorn, framstår som aningen lågupplöst, pixelerad alltså.
Vävar är ju på sätt och vis uppbyggda av garnprickar, pixlar om man så vill, precis som digitala bilder. Det blir man varse särskilt om man kikar på flossamattorna, handknutna till perfektion, MMF:s premiumprodukt.
Strax innanför entrén mot Agardhsgatan ligger en blåaktig matta, inte särskilt stor, av textilkonstnären och före detta MMF-chefen Barbro Nilsson. Stjärnmönster går över i varandra och bildar liksom ringar på vattnet. Här talar vi, för att fullfölja analogin om digitala bilder, högupplöst. Större detaljer och oerhört fint gestaltade små finesser bildar en helhet. Illustrerar att när det gäller vävar går matematik, logik och tekniskt kunnande hand i hand med det estetiska skapandet. Så hamnar också prislappen, mästerverket är till salu precis som allt annat textilt som ligger på golv och hänger på väggar, på omkring 250000 kronor.
Med sådana priser flyger inte mattorna ut ur butiken, direkt.
–Det är en kamp, det har det alltid varit och är även idag, medger vd Angelica Persson utan omsvep.
–Att köpa en MMF-matta är ett långsiktigt beslut, brukar jag säga till kunderna. Ett beslut som sätter stort avtryck i hem eller styrelserum, som blir en del av vad man väljer att presentera för vänner och besökare.
I ett försök att ringa in vad som utgör MMF-mattornas magi, hur de kommit att bli något av en symbol för god svensk smak, ringer jag upp journalisten, möbel- och designexperten Märta Holkers, som också skrivit om MMF.
Själv uppskattar Märta Holkers de tidigare MMF-mattorna med sina figurativa mönster, som mästerverket Hästhagen – en personlig favorit.
–Där är hennes främsta inspirationskälla naturen. Den är helt underbar, jag blir alldeles gråtfärdig när jag ser den.
– MMF-mattorna passar som hand i handske med Swedish grace, berättar Märta Holkers.
Och senare med Swedish modern, det stiluttryck som myntades på världsutställningen i New York 1939, och brukar likställas med ljusa skandinaviska funkismöbler och raffinerat enkla inredningar à la Carl Malmsten eller Svenskt tenn, som då fick sitt internationella genombrott.
–MMF-mattor är det yppersta du kan ha på golvet, de är så självklara.
På så vis kan man också hävda att de utgör en form av social markör.
–Det var och är väldigt vanligt att man köper sig en annan social bakgrund än den man är uppväxt med.
Angelica Persson på MMF i Båstad jämför med de plagg man väljer att ha i sin garderob. Hon beskriver det som att hemmets textilier bildar ytterliggare ett lager kläder.
–De är nästa lökskalslager som stärker den man är och vad man står för värderingar. På det sättet tycker jag att en handvävd matta som är gjord i Sverige och som bär kulturarvet vidare är ett sätt att profilera sig.
Hur kommer det sig att en prästdotter i en åttabarnsfamilj från Vadstena inte bara förnyade svensk mattkonst, utan också blev något så ovanligt som en kvinnlig framgångsrik företagsledare i en tid då hennes kön inte ens hade rösträtt?
MMF själv var inte en extrovert sort som bjöd på information om sin person. Till journalister och andra som ställde frågor hon tyckte blev för närgångna uppges hon ha sagt: ”se på mattorna, de är jag”.
Men om den personliga biografin är något av en gåta är karriären en öppen bok. För att trygga försörjningen utbildade hon sig från år 1890 till teckningslärare på Högre konstindustriella skolan, det som senare blev Konstfack. Under studietiden såg hon en stor utställning om orientalism i Stockholm och lär vid åsynen av orientmattor ha sagt: ”Om jag någonsin kan åstadkomma något som liknar detta är mitt liv inte förgäves”.
Talangen för mönsterkonstruktion och -dokumentation ledde till en föreståndartjänst på hemslöjden i Malmö. Men istället för att hänge sig åt uppdraget att bevara och främja allmogens textila traditioner inspirerades hon av den skånska textilskatten till eget skapande. Hon kokade ihop orientaliska impulser och allmogekonst med sin egen naturinspiration. MMF kunde och ville inte väva själv, men tyckte att mattor var vackra. Kanske var det också en nisch som var ledig. Det fanns ingen svensk mattproduktion trots att hemtextilier var inredningstrenden för dagen. Uppmuntrad av Lilli Zickerman, föreståndare för Svensk hemslöjd, startade hon en konstindustri i Vittsjö i norra Skåne.
MMF-produkterna uppmärksammades på Baltiska utställningen i Malmö år 1914. Ovan nämnde Ludvig Nobel köpte en matta, verksamheten flyttade år 1919 till Båstad där inte bara alltfler mattor utan även viktiga kundkontakter knöts, inte minst kungliga. År 1925 for Märta Måås till den epokgörande konstindustriutställningen Expo Arts Déco, som gav namn åt en hel stilriktning. Hon kom hem med en fin utmärkelse.
Med tiden förenklar hon sina mönster, tar bort detaljer. Till slut är det bara några få linjer kvar. Det är trendigt, och hon gör succé på Stockholmsutställningen 1930. Men hon och nära vännen och formgivarkollegan Carl Malmsten, som skördade framgångar samtidigt, lockades inte av funktionalismens strama ideologi. De var helt överens om att funkisdogmat ”alla mönster bort” var feltänkt. Märta Måås och Carl Malmstens vänskap bottnade i delade värderingar om hantverkets och naturens betydelse. De gjorde många inredningar tillsammans, bland annat i Ulriksdals slott åt den prins som senare blev kung Gustav VI Adolf.
–Efter det reste hon mycket. Hon var i Paris igen, hade utställningar i Warszawa, Amsterdam och Zürich, berättar Angelica Persson om tidens tidskrävande resor med tåg och båt.
En gång, år 1939, tog hon flyget för att hastigt resa hem från New York till sin syster Kerstins dödsbädd.
–Då hade hon själv bara två år kvar att leva, fortsätter Angelica Persson The MMF story över kaffe med dopp i rummet bakom hennes kontor, fullt av svartvita ramade fotografier och memorabilia, ett veritabelt tempel över Märta Måås-Fjetterström, som avled i cancer år 1941, 67 år gammal.
–Hon var inte gift och hade inga barn. Två syskon levde, men de ville inte driva företaget vidare. De brände hennes personliga tillhörigheter.
Man kan spekulera i varför?
–Det kan man göra om man tycker att det är kul. Jag tycker inte det, svarar en skeptisk Angelica Persson och framstår som något av MMF-templets väktare.
Hur var hon som människa?
–Hon var inte så utåtriktad, det har jag vittne på. Man kan titta på fotografier av hennes ansikte och bilda sig en uppfattning.
Om porträtten visar en stram person ger Tyra Lundgrens keramikrelief vid entrédörren i Båstad en motbild. Nära vännen Tyra ser vänligt på Märta. Hon skrev också en inkännande bok om MMF, den hittills enda. Det finns spekulationer om att de båda skulle haft en – vid den tiden i lag förbjuden – kärleksrelation sedan de träffats i Paris, men inga belägg för det.
Märta Måås-Fjetterström deltog inte i sina kunders societetsliv, hade överhuvudtaget inget stort socialt liv. Däremot trogna konstnärsvänner från studietiden. Elsa Maartman som så småningom blev Elsa Beskow och Ottilia Adelborg. Ottilia besökte MMF i Båstad om somrarna, sedan for båda upp till henne i Skattungbyn i Dalarna där MMF tecknade naturstudier.
Om det fanns kärlekar i MMF:s liv är det en kunskap som Dagny Bengtsson, Angelica Perssons företrädare med 65 år i företaget, och den sista länken som kände MMF tog med sig i graven.
–Hon höll alltid tyst om det. Jag tycker det är skönt.
Men anekdoter om privatlivet adderar ju till varumärket?
–Det gör de, men man kan också älska ihjäl någon, Stig Lindberg på Gustavsberg är ett exempel på det.
Därmed ges också indirekt svar på frågan varför företaget är så återhållsamt med att använda MMF-mönster på annat än de textilier de skapats för, en serie med pappersservetter är ett av få undantag. Det handlar om branding, och om att undvika att varumärket profaneras.
Angelica Perssons egen önskan för MMF i framtiden är förutom byggandet av en ny utställningshall att det inrättas ett forskararkiv. Material finns i form av brev och pressklipp från start och inte minst 700 originalskisser och en omfångsrik dokumentation av vad som producerats genom decennierna.
–Min dröm är att man kan få någon att doktorera på Märta Måås-Fjetterström. Hon är ju en av de stora formgivarna från epoken strax före och under modernismens genombrott.
