Det var ingen uppsluppen Mats Svegfors som mötte pressen i Rosenbad för att berätta vad han kommit fram till i sin filmutredning Vägval för filmen.

–Jag sa ju när jag påbörjade den här utredningen att om jag inte lyckas medverka till ett nytt filmavtal så ser jag det som ett misslyckande – och det gör jag fortfarande.

För det viktigaste i betänkandet som nu har överlämnats till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth är just att filmavtalet ska försvinna. Men först efter en förlängning på två år – bland annat för att det inte går att få till en ny filmpolitik redan till årsskiftet 2010/2011 när nuvarande avtal går ut. Men det är något som filmavtalets alla parter ännu inte har kommit överens om, ytterligare en besvikelse för Mats Svegfors som hade hoppats på att alla i dag skulle ha skrivit under avtalet.

Filmavtalet, som bygger på att en tioprocentig avgift av biljettintäkten går till svensk filmproduktion, föreslås ersättas av att biografmomsen höjs från 6 till 25 procent. Det ska kompensera de miljoner som beräknas falla bort när avtalet tas bort.

–Det kan bli några kronor dyrare att gå på bio. Det beror på marknaden, säger Mats Svegfors.

Vad det tydligt innebär är att avtalet ersätts av en statlig filmpolitik. Något som även Mats Svegfors ser vissa risker med, eftersom pengarna då hamnar hos finansdepartementet och inte går direkt till Filminstitutet.

Andra förslag är en nationell satsning på digital bio och att förhandsstöden till långfilm och barn- och ungdomsfilm i fortsättningen inte bara ska gå till biopremiärer utan för filmer som har premiär i andra ”visningsfönster”, som på dvd och på internet.

Sveriges biografägareförbund, en av parterna i filmavtalet, sågar förslaget.

–Förlorarna är svensk film och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth som beställt en bra översyn av filmpolitiken. Det har hon inte fått, hon har fått en dålig utredning. Det känns som att man varken har förstått det nya medielandskapet eller filmbranschens villkor, säger Jan Bernhardsson, ordförande i Biografägareförbundet.

Han ifrågasätter om biograferna klarar momshöjningen.

–Det skulle väl vara okej om även teatrar, konserter och cirkus fick höjd moms, så att man får en konkurrensneutralitet. Man funderar ju på vad Svegfors har emot biografer.

Jan Bernhardsson är också kritisk till att förlängningen av det gamla avtalet innebär att man diskuterar något som ska hända först 2013 när man inte har en aning om hur branschen ser ut.

–Jag tror att man gnuggar händerna i Hollywood, de får ju fritt spelrum på svenska biografer i framtiden. För svensk film kommer att knuffas undan helt om det inte kommer några pengar. Om man lägger en momssats som går in i Borgs skattekista är man inte försäkrad att pengarna kommer filmbranschen till godo. Vi tycker att den finansieringslösning som finns i dag fungerar fantastiskt bra.

Björn Rosengren, ordförande för Film- & tv-producenterna som också är en av filmavtalets parter, är däremot mycket nöjd.

–Det bästa är att man har förstått att världen har förändrats. Det är inte som för 47 år sedan att alla ser film på bio. Det är viktigt att man kan få stöd även för att visa film på annat än biografer, säger han.

Björn Rosengren tror inte att det finns en risk att pengarna till film försvinner när de nu går till staten via biografmomsen.

–Jag skulle vilja se den riksdag som beslutar att filmen inte ska få mer pengar, det kan ingen riksdag göra. Men det vi kan få är en debatt om hur mycket pengar filmen ska få. Vi har inte haft en filmpolitisk debatt under de senaste 20 åren. Det beror just på att vi har haft ett avtal som politikerna hänvisat till.

Nu ligger bollen hos kulturdepartementet. Lena Adelsohn Liljeroth säger i en kommentar att hon ser det som värdefullt med en förlängning av filmavtalet.

– Det skulle ge oss mer tid att lyssna och få in synpunkter i det fortsatta arbetet med utformningen av framtidens filmpolitik.