1. PD James: Patienten
Om det verkligen finns en deckardrottning så är det nog PD James, som vid 89 års ålder åter utkommer med en deckare lika spännande som alltid, Patienten (Wahlström & Widstrand, översättning Ulla Danielsson). På nytt får vi möta den melankoliske polisintendenten Adam Dalgliesh och hans team, nu i jakten på en mördare på en klinik för plastikoperationer inrymd i en herrgård. Offret är en emellanåt rätt kontroversiell kvinnlig journalist. Vid sidan om den raffinerade intrigen får vi också följ turerna i kärleken mellan Adam och hans Emma. PD James är en lysande författare, alla kategorier.
2. Cormac McCarthy: No country for old men
No country for old men (Albert Bonniers förlag, översättning Ulf Gyllenhak) av den suveräne romanförfattaren Cormac McCarthy är både en deckare och en hårdkokt actionthriller, tillika road movie, och film har den ju också blivit genom bröderna Coens försorg. Här är det en man som är ute på jakt i halvöknen i West Texas och stöter på det blodiga resultatet av en knarklangaruppgörelse. Samt en väska med 2.4 miljoner dollar. Den tar han med sig, utan att veta att det finns en sändare i den som kan lokalisera honom. En vindlande jakt tar vid och här möter vi dessutom den läskigaste psykopatmördaren jag sett i litteraturen. Det är isande och grymt och blodisande, men här finns också en nypa humanitet, förkroppsligad av en rättrådig polis.
3. Ruth Rendell: Döden genom vatten
Ruth Rendell är den psykologiska deckarens mästarinna, där det inte alltid är själva deckargåtan som står i centrum, utan ofta det psykologiska spelet mellan de inblandade, även om det handlar om ett brott. Det visar hon åter i Döden genom vatten (Natur & Kultur, översättning Ulla Danielsson) där en storasyster misstänker att lillasystern mördat den grisige styvfadern för att han gjort sexuella inviter gentemot systern. När så storasysters fästman lämnar henne mördas snart dennes nya kvinna, och storasyster får än en gång anledning att fundera över lillasysters möjligen morbida beskyddarinstinkter. Det är raffinerat och mycket spännande intill sista sidan, där kriminalgåtan samsas med en sorts allmänmänsklig reflexion.
